Amanda Jenssen är bäst. Om en M.A.C.-drabbad får välja.

Det är så skönt att läsa inläggen på forumen och bloggarna om Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen). Amanda har blivit nominerad till årets nykomling, bästa jullåt skulle utses m.m. Givetvis hamnade inte Amandas jullåt på topp tio-listan över historiens bästa jullåtar. Vi Amanda-fans fattar givetvis ingenting^^ Några fans skriver kommentarer som verkar antyda att Elvis, Phil Spector m.fl. inte har bidragit med något inom musikhistorien om man jämför med Amanda.

Om det är något som skiljer mänskligheten från djuren så är det nog förmågan att känna passion. Gud förbjude att Amanda Jenssen inte blir vald till årets nykomling 2008. Jag vågar inte ens drömma om vad som kommer att skrivas av hennes fans i så fall. Superlativen kommer att flöda ohämmat över hela internet och jag kommer säkert att vara en av de mest skyldiga.

Till syvende och sist spelar det kanske ingen roll för fansen om Amanda vinner priser. Vi vet att hon är bäst. Men det vore roligt för Amanda och hon förtjänar det. Hennes musik betyder väldigt mycket för väldigt många passionerade fans.

Jag vill tacka Amanda för en ovanligt vacker jullåt. Dessutom är det den bästa present jag någonsin fått. Om man gråter floder när man hör en låt och börjar lägga upp planer för hur man ska rädda världen från allt elände, då är det en bra låt och en väldigt fin present. Och om någon frågar mig: Ja, Amandas jullåt är världshistoriens bästa jullåt. Jag bugar mig inför Elvis, Phil Spector m.fl. men Amanda är bäst. Så är det bara. Punkt slut. Amen.

Amanda Jenssen är ett evigt "Hallelujah moment". God jul på er.

En julhälsning från AJFA

Tack, alla, för de fina orden, här och på debattforum. Jag hade en del ångest efter att jag lagt ut mitt nya inlägg. Det var ju ganska självutlämnande. Som vanligt, borde man kanske tillägga :/ Men Amandas musik har en effekt på mig som bara kan jämföras med en religiös uppenbarelse. Jag vet att jag inte är ensam om det. Varje gång jag hör en ny låt med Amanda blir jag som lamslagen och drabbas av tankar om att rädda världen från allt elände mm. Det kan jag ju givetvis inte göra men Amandas musik sprider verkligen positiva tankegångar.

Jag hoppas att fler Amanda-fans drabbas av samma känsla. Var och en av oss kan ju faktiskt förändra världen lite men tillsammans kan vi göra underverk. Tänk om vi alla skulle sprida lika mycket ljus, kärlek och värme som vi får från Amanda. Vilken underbar värld skulle vi då inte ha? Det behövs inte så mycket. Ett leende till någon som ser bedrövad ut. Att hålla upp dörren för någon. Någonstans måste man börja. Sedan kan man tänka ut ännu bättre saker man kan göra för att förbättra den lilla värld man lever i.

Det viktiga är att man vågar ta det första steget och vågar göra eller säga något man inte vågat innan. Jag är säker på att alla som läser här i grunden är goda människor. Men ofta finns det någon släkting eller någon annan som man inte kan med. Eller så har man bara bestämt sig för att just "den" personen vill man inte kontakta mer, men man minns inte varför. Det finns ingen bättre tid än julen att återknyta banden med personer man förlorat kontakten med. Och om du tänker efter så finns det nog någon du gärna vill ringa som du inte talat med på länge.

Hur som helst, god jul på er.

It's Just Another Christmas whithout You

”It's just another Christmas without you”

Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) har spelat in en julsingel. En dyster liten sak. Är det verkligen bra? Handlar inte julen om glada leenden, dans runt granen och god mat?

Innan jag fortsätter den här recensionen vill jag förklara varför jag varit borta ett tag. Amanda Jenssens musik betyder oerhört mycket för mig och den har förändrat mig på djupet. Jag beskrev ett möte med henne i Allum, Partille som religiöst. Efter det har jag drabbats av allvarliga religiösa funderingar (grubblerier skulle nog en del kalla det). Jag tror jag avslutade min beskrivning av mötet med Amanda med någonting som ”jag, en gammal hårdrockare, stapplade ut därifrån på darriga ben”. Det är åtmistone så jag minns mitt möte. Sedan dess har något genomgripande hänt med mig även på det musikaliska planet. Numera lyssnar jag nästan bara på bebop-jazz från 40- och 50-talet. Jag kan inte säga varför just den musiken har fångat mig. De som känner mig vet vilken stor förändring detta är eftersom musik är mitt stora intresse i livet och jag har alltid betraktat mig som hårdrockare sedan 1973 när jag var nio år och hörde Deep Purple för första gången.

Nåväl, vad kan man säga om Amandas nya julsingel? Ingen som läser här och som läst mina tidigare inlägg lär väl bli förvånad om jag skriver att jag blev helt tagen av den här låten. Det är sant som Krook och andra skrivit, den andas atmosfär från Elvis med flera. Arrangemanget är inspirerat av 50-talets sätt att bygga upp en varm atmosfär i inspelningen. Det var typiskt fram till början av 60-talet när fokus lades på att fånga en ”intelligent” och nyskapande känsla. Mycket bra spelades in på 60-talet och även 70-talet men den verkliga mystiken och uppfinnar-rikedomen från 40- och 50-talet fanns inte kvar.

Amanda har fångat den där varma känslan och redan där känns det som att hon fångat julen. För ärligt talat, handlar inte julen om att sprida värme?

Jag tror inte att julen handlar om pepparkakor, marsipangrisar, jultomtar och vem som har den finaste granen. Låt oss inte glömma vad julen står för; Jesu födelse, dvs något som är större än oss själva. Det är min förhoppning att även ickereligiösa människor kan se att julen står för något större än oss -låt oss kalla det medmänsklighet, förmågan att bry sig om andra.

Någon på internet beskrev ”Another Christmas” som depressing. Men när du tänder dina ljus på julafton, tänk på att utanför ditt fönster finns en annan värld. En knarkare eller alkoholist som bäddar ner sig så gott han kan i en vrå som ingen annan skulle kalla hem. Eller en sönderslagen pojke i en fattig förort i Ecquador som inte ens har en vrå att kalla hem.

Javisst, det är kanske deprimerande. Men vad är mest deprimerande; att det finns människor som lider eller att det finns en möjlighet att hjälpa? Det senaste kan väl inte ses som deprimerande? Ändå är vi alla lata när det gäller att hjälpa till. Det är lätt att skänka några mynt till någon insamlare från Rädda Barnen där det mesta ändå förvinner i byråkratin, men det är svårt att skänka några sekunder till att hjälpa en utslagen där några sekunders medmänsklighet kunde innebära en världsomvändning för en människa som trodde att ingen brydde sig.

Många skulle säkert beskriva texten till ”Another Christmas” som en ytlig text om kärlek. Men kärleken är aldrig ytlig. Sådant uttalas bara av människor som inte lärt känna kärlekens sanna väsen. Jag skulle hellre beskriva texten som vågad. I en värld av hiphop och annan ytlighet är det närmast revolutionärt att spela in en julsång som handlar om kärlek.

Jag tror inte att Amanda hade någon djupare tanke när hon skrev texten. Och det var nog så Gud tänkte när han skapade Amanda – hon kommer att sprida värme och kärlek men hon ska göra det på sitt sätt. Och man kan inte komma ifrån att en text om kärlek, ackompanjerad av välskriven musik, kommer att påverka lyssnaren.

Texten handlar om att längta efter någon. Som jag ser det kommer texten att vara högst relevant tills vi har utvecklats så långt att vi alla kan fira jul tillsammans. Så länge det finns en människa där ute som ingen bryr sig om så finns det ingen riktig jul;

”It's just another Christmas without you”