Det är så skönt att läsa inläggen på forumen och bloggarna om Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen). Amanda har blivit nominerad till årets nykomling, bästa jullåt skulle utses m.m. Givetvis hamnade inte Amandas jullåt på topp tio-listan över historiens bästa jullåtar. Vi Amanda-fans fattar givetvis ingenting^^ Några fans skriver kommentarer som verkar antyda att Elvis, Phil Spector m.fl. inte har bidragit med något inom musikhistorien om man jämför med Amanda.
Om det är något som skiljer mänskligheten från djuren så är det nog förmågan att känna passion. Gud förbjude att Amanda Jenssen inte blir vald till årets nykomling 2008. Jag vågar inte ens drömma om vad som kommer att skrivas av hennes fans i så fall. Superlativen kommer att flöda ohämmat över hela internet och jag kommer säkert att vara en av de mest skyldiga.
Till syvende och sist spelar det kanske ingen roll för fansen om Amanda vinner priser. Vi vet att hon är bäst. Men det vore roligt för Amanda och hon förtjänar det. Hennes musik betyder väldigt mycket för väldigt många passionerade fans.
Jag vill tacka Amanda för en ovanligt vacker jullåt. Dessutom är det den bästa present jag någonsin fått. Om man gråter floder när man hör en låt och börjar lägga upp planer för hur man ska rädda världen från allt elände, då är det en bra låt och en väldigt fin present. Och om någon frågar mig: Ja, Amandas jullåt är världshistoriens bästa jullåt. Jag bugar mig inför Elvis, Phil Spector m.fl. men Amanda är bäst. Så är det bara. Punkt slut. Amen.
Amanda Jenssen är ett evigt "Hallelujah moment". God jul på er.
torsdag 25 december 2008
lördag 20 december 2008
En julhälsning från AJFA
Tack, alla, för de fina orden, här och på debattforum. Jag hade en del ångest efter att jag lagt ut mitt nya inlägg. Det var ju ganska självutlämnande. Som vanligt, borde man kanske tillägga :/ Men Amandas musik har en effekt på mig som bara kan jämföras med en religiös uppenbarelse. Jag vet att jag inte är ensam om det. Varje gång jag hör en ny låt med Amanda blir jag som lamslagen och drabbas av tankar om att rädda världen från allt elände mm. Det kan jag ju givetvis inte göra men Amandas musik sprider verkligen positiva tankegångar.
Jag hoppas att fler Amanda-fans drabbas av samma känsla. Var och en av oss kan ju faktiskt förändra världen lite men tillsammans kan vi göra underverk. Tänk om vi alla skulle sprida lika mycket ljus, kärlek och värme som vi får från Amanda. Vilken underbar värld skulle vi då inte ha? Det behövs inte så mycket. Ett leende till någon som ser bedrövad ut. Att hålla upp dörren för någon. Någonstans måste man börja. Sedan kan man tänka ut ännu bättre saker man kan göra för att förbättra den lilla värld man lever i.
Det viktiga är att man vågar ta det första steget och vågar göra eller säga något man inte vågat innan. Jag är säker på att alla som läser här i grunden är goda människor. Men ofta finns det någon släkting eller någon annan som man inte kan med. Eller så har man bara bestämt sig för att just "den" personen vill man inte kontakta mer, men man minns inte varför. Det finns ingen bättre tid än julen att återknyta banden med personer man förlorat kontakten med. Och om du tänker efter så finns det nog någon du gärna vill ringa som du inte talat med på länge.
Hur som helst, god jul på er.
Jag hoppas att fler Amanda-fans drabbas av samma känsla. Var och en av oss kan ju faktiskt förändra världen lite men tillsammans kan vi göra underverk. Tänk om vi alla skulle sprida lika mycket ljus, kärlek och värme som vi får från Amanda. Vilken underbar värld skulle vi då inte ha? Det behövs inte så mycket. Ett leende till någon som ser bedrövad ut. Att hålla upp dörren för någon. Någonstans måste man börja. Sedan kan man tänka ut ännu bättre saker man kan göra för att förbättra den lilla värld man lever i.
Det viktiga är att man vågar ta det första steget och vågar göra eller säga något man inte vågat innan. Jag är säker på att alla som läser här i grunden är goda människor. Men ofta finns det någon släkting eller någon annan som man inte kan med. Eller så har man bara bestämt sig för att just "den" personen vill man inte kontakta mer, men man minns inte varför. Det finns ingen bättre tid än julen att återknyta banden med personer man förlorat kontakten med. Och om du tänker efter så finns det nog någon du gärna vill ringa som du inte talat med på länge.
Hur som helst, god jul på er.
torsdag 18 december 2008
It's Just Another Christmas whithout You
”It's just another Christmas without you”
Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) har spelat in en julsingel. En dyster liten sak. Är det verkligen bra? Handlar inte julen om glada leenden, dans runt granen och god mat?
Innan jag fortsätter den här recensionen vill jag förklara varför jag varit borta ett tag. Amanda Jenssens musik betyder oerhört mycket för mig och den har förändrat mig på djupet. Jag beskrev ett möte med henne i Allum, Partille som religiöst. Efter det har jag drabbats av allvarliga religiösa funderingar (grubblerier skulle nog en del kalla det). Jag tror jag avslutade min beskrivning av mötet med Amanda med någonting som ”jag, en gammal hårdrockare, stapplade ut därifrån på darriga ben”. Det är åtmistone så jag minns mitt möte. Sedan dess har något genomgripande hänt med mig även på det musikaliska planet. Numera lyssnar jag nästan bara på bebop-jazz från 40- och 50-talet. Jag kan inte säga varför just den musiken har fångat mig. De som känner mig vet vilken stor förändring detta är eftersom musik är mitt stora intresse i livet och jag har alltid betraktat mig som hårdrockare sedan 1973 när jag var nio år och hörde Deep Purple för första gången.
Nåväl, vad kan man säga om Amandas nya julsingel? Ingen som läser här och som läst mina tidigare inlägg lär väl bli förvånad om jag skriver att jag blev helt tagen av den här låten. Det är sant som Krook och andra skrivit, den andas atmosfär från Elvis med flera. Arrangemanget är inspirerat av 50-talets sätt att bygga upp en varm atmosfär i inspelningen. Det var typiskt fram till början av 60-talet när fokus lades på att fånga en ”intelligent” och nyskapande känsla. Mycket bra spelades in på 60-talet och även 70-talet men den verkliga mystiken och uppfinnar-rikedomen från 40- och 50-talet fanns inte kvar.
Amanda har fångat den där varma känslan och redan där känns det som att hon fångat julen. För ärligt talat, handlar inte julen om att sprida värme?
Jag tror inte att julen handlar om pepparkakor, marsipangrisar, jultomtar och vem som har den finaste granen. Låt oss inte glömma vad julen står för; Jesu födelse, dvs något som är större än oss själva. Det är min förhoppning att även ickereligiösa människor kan se att julen står för något större än oss -låt oss kalla det medmänsklighet, förmågan att bry sig om andra.
Någon på internet beskrev ”Another Christmas” som depressing. Men när du tänder dina ljus på julafton, tänk på att utanför ditt fönster finns en annan värld. En knarkare eller alkoholist som bäddar ner sig så gott han kan i en vrå som ingen annan skulle kalla hem. Eller en sönderslagen pojke i en fattig förort i Ecquador som inte ens har en vrå att kalla hem.
Javisst, det är kanske deprimerande. Men vad är mest deprimerande; att det finns människor som lider eller att det finns en möjlighet att hjälpa? Det senaste kan väl inte ses som deprimerande? Ändå är vi alla lata när det gäller att hjälpa till. Det är lätt att skänka några mynt till någon insamlare från Rädda Barnen där det mesta ändå förvinner i byråkratin, men det är svårt att skänka några sekunder till att hjälpa en utslagen där några sekunders medmänsklighet kunde innebära en världsomvändning för en människa som trodde att ingen brydde sig.
Många skulle säkert beskriva texten till ”Another Christmas” som en ytlig text om kärlek. Men kärleken är aldrig ytlig. Sådant uttalas bara av människor som inte lärt känna kärlekens sanna väsen. Jag skulle hellre beskriva texten som vågad. I en värld av hiphop och annan ytlighet är det närmast revolutionärt att spela in en julsång som handlar om kärlek.
Jag tror inte att Amanda hade någon djupare tanke när hon skrev texten. Och det var nog så Gud tänkte när han skapade Amanda – hon kommer att sprida värme och kärlek men hon ska göra det på sitt sätt. Och man kan inte komma ifrån att en text om kärlek, ackompanjerad av välskriven musik, kommer att påverka lyssnaren.
Texten handlar om att längta efter någon. Som jag ser det kommer texten att vara högst relevant tills vi har utvecklats så långt att vi alla kan fira jul tillsammans. Så länge det finns en människa där ute som ingen bryr sig om så finns det ingen riktig jul;
”It's just another Christmas without you”
torsdag 19 juni 2008
Positivt för KMD och AT på listorna
Singeln "Amarula tree" verkar ständigt ge Amanda Jenssen nya fans. Efter några veckor började den dala på listorna för att sedan klättra upp igen. Efter att ännu en gång börja falla på listorna med stora kliv trodde man ju att den var på väg ut. Men nyligen uppdaterades Svensktoppen och det visade sig att AT återigen tagit ett kliv upp till plats åtta. Idag visar det sig att den även tagit ett rejält kliv uppåt igen på singellistan, från plats 41 till plats 32. AT verkar också spelas ganska frekvent i både radio och tv fortfarande.
Även "Killing my darlings" fortsätter att sälja bra. Albumet ligger kvar på plats nio den här veckan. Bara tre svenska artister sålde bättre senaste veckan - Lasse Stefanz, The refreshments och nykomlingen Eric Gadd.
Även "Killing my darlings" fortsätter att sälja bra. Albumet ligger kvar på plats nio den här veckan. Bara tre svenska artister sålde bättre senaste veckan - Lasse Stefanz, The refreshments och nykomlingen Eric Gadd.
onsdag 18 juni 2008
Nyheter från Drella
Drella presenterar ännu en Amanda Jenssen-t-shirt på sin hemsida. Jailhouse T-shirt, som den kallas, är en kul idé men inte lika imponerande som Summer Tour T-shirt. Bägge kommer att släppas ut på marknaden den 25 juni.
Den som inte vill köpa t-shirtar via internet kan i fortsättningen köpa dem på konserter. Drella meddelar på hemsidan att de kommer att finnas på plats vid Amandas konserter för att sälja t-shirtar och CD-skivor. Amanda-shopen på Drella hittar ni här!
Den som inte vill köpa t-shirtar via internet kan i fortsättningen köpa dem på konserter. Drella meddelar på hemsidan att de kommer att finnas på plats vid Amandas konserter för att sälja t-shirtar och CD-skivor. Amanda-shopen på Drella hittar ni här!
tisdag 17 juni 2008
Fanbloggar mer pålitliga än hemsidan
Edit: Mobilabonnemang-försäljare ska det givetvis vara. Ändrat nu.
Nyhetssidan Amandaism har uppdaterats rejält idag och börjar bli riktigt imponerande. Har ni inte redan varit där rekommenderar jag att ni besöker sidan. En sak har Amandaism uppdaterat idag som jag vill kommentera. Det verkar ganska troligt att spelningen med Amanda Jenssen den 15 augusti på Scandinavium egentligen är den 15 september. Den är i samband med ett tre månader långt handelsseminarium. Det tråkiga är att spelningen bara är för gymnasieelever i årskurs tre.
Gott och väl så långt. Eftersom konsertbesöket verkar ingå i skolundervisningen skulle jag tro att väldigt många som får chansen att se Amanda inte är så bevandrade i hennes musik. Hon kommer garanterat att få många nya fans.
Vad som är besynnerligt är att Amandas officiella sida skriver den 15 augusti. Jag kan inte tänka mig att Amanda uppträder på Scandinavium både den 15 augusti och 15 september. Dels borde något vara känt om spelningen i augusti vid det här laget. Dessutom borde det nämnas i någon form i nyheterna om en nybliven stjärna skulle ha två spelningar på Scandinavium inom loppet av en månad.
Det är nog ganska säkert att uppgiften på den officiella hemsidan är felaktig, men fel datum har stått länge där och borde ha ändrats vid det här laget. Amandas officiella hemsida är märkligt eftersatt. Den senaste nyhetsuppdateringen gjordes för 20 dagar sedan men går fortfarande inte att läsa. Nyligen uppdaterades hemsidan med en text om Amanda men i sista meningen står det att hon ska spela 30 konserter under sommarturnén. 24 är kända. Är det också en felskrivning? Det är tur att det finns fanbloggar som försöker reda upp alla oklarheter och dammsuger internet för att hitta rätt eller fullständig information.
Dessutom tycker jag inte att det är juste av de ansvariga bakom hemsidan att uppdatera med spelningen på Scandinavium utan att meddela att den ingår i skolundervisning för gymnasieelever. Istället stoppar man bara in den bland övriga konserter under sommarturnén. Det liknar falsk marknadsföring. Den officiella hemsidan känns ungefär lika trovärdig som en mobilabonnemang-försäljare. Bäst att bara gå förbi.
Nyhetssidan Amandaism har uppdaterats rejält idag och börjar bli riktigt imponerande. Har ni inte redan varit där rekommenderar jag att ni besöker sidan. En sak har Amandaism uppdaterat idag som jag vill kommentera. Det verkar ganska troligt att spelningen med Amanda Jenssen den 15 augusti på Scandinavium egentligen är den 15 september. Den är i samband med ett tre månader långt handelsseminarium. Det tråkiga är att spelningen bara är för gymnasieelever i årskurs tre.
Gott och väl så långt. Eftersom konsertbesöket verkar ingå i skolundervisningen skulle jag tro att väldigt många som får chansen att se Amanda inte är så bevandrade i hennes musik. Hon kommer garanterat att få många nya fans.
Vad som är besynnerligt är att Amandas officiella sida skriver den 15 augusti. Jag kan inte tänka mig att Amanda uppträder på Scandinavium både den 15 augusti och 15 september. Dels borde något vara känt om spelningen i augusti vid det här laget. Dessutom borde det nämnas i någon form i nyheterna om en nybliven stjärna skulle ha två spelningar på Scandinavium inom loppet av en månad.
Det är nog ganska säkert att uppgiften på den officiella hemsidan är felaktig, men fel datum har stått länge där och borde ha ändrats vid det här laget. Amandas officiella hemsida är märkligt eftersatt. Den senaste nyhetsuppdateringen gjordes för 20 dagar sedan men går fortfarande inte att läsa. Nyligen uppdaterades hemsidan med en text om Amanda men i sista meningen står det att hon ska spela 30 konserter under sommarturnén. 24 är kända. Är det också en felskrivning? Det är tur att det finns fanbloggar som försöker reda upp alla oklarheter och dammsuger internet för att hitta rätt eller fullständig information.
Dessutom tycker jag inte att det är juste av de ansvariga bakom hemsidan att uppdatera med spelningen på Scandinavium utan att meddela att den ingår i skolundervisning för gymnasieelever. Istället stoppar man bara in den bland övriga konserter under sommarturnén. Det liknar falsk marknadsföring. Den officiella hemsidan känns ungefär lika trovärdig som en mobilabonnemang-försäljare. Bäst att bara gå förbi.
Artikel om Amanda snart i Groove?
Johan Lothsson på tidningen Groove, enligt de själva Sveriges största musiktidning, har knåpat på en artikel om Amanda Jenssen som förhoppningsvis dyker upp i tidningen snart. Han skrev det på sin blogg sent igår kväll. Mer skriver han inte om det men vill du läsa inlägget kan du klicka här!
måndag 16 juni 2008
Funderingar runt nya turné-t-shirten
Jag har grunnat mycket över den där nya turné-t-shirten med Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) idag. Jag kände inte igen bilden och kan fortfarande inte komma på att jag sett den någonstans förut. Det var först när jag kom hem från jobbet och öppnade CD-fodralet (behöver jag skriva vilken CD?) som jag insåg var bilden kom ifrån. Då fick jag se bilden där hon sitter framför en port och fixar med skorna. Hon har samma prydnad på huvudet men jag har glömt vad den kallas. Frisyren och sminket är också samma så bilden på t-shirten bör ju vara en av Severus bilder från Italien. Andra har säkert redan räknat ut det men jag får skylla på att jag hittade den nya t-shirten vid midnatt och hann inte fundera mycket på det innan jag kom hem från jobbet idag.
Drella, som den här nätbutiken som säljer t-shirten heter numer, verkar vara ett företag som samarbetar med några av Sveriges största artister för att ta fram produkter av hög kvalité med logotyper och annat. Jag vet inte om det är Drella som har utvecklat Amandas logotyp som hänger bakom bandet på alla spelningar eller om de fick en färdig logotyp att trycka på den första Amanda-t-shirten. Men den är riktigt snygg på scenen.
Vad jag grunnat på när det gäller turné-t-shirten är bl.a. om det är folket runt Amanda eller om det är Drella som utformat grafiken. Kanske är det ett samarbete, Drella har fått vissa direktiv och utformat en t-shirt därefter. Bilden hade de inte kommit över om de inte har fått den av SonyBMG. Och det är ju en riktigt bra Amanda-bild. Varför har den inte använts tidigare? Jag får en känsla av att de hållt på bilden med flit. Kan det ha något med den nya singeln att göra? Eller har de bara sparat den till en riktigt snygg turné-t-shirt? Den här mörka och desperata bilden passar inte helt med turnén som går mest i dur. Men t-shirten är fräck tycker jag och visar en annan sida av Amanda. Ett exemplar av t-shirten är redan beställt och bör väl komma om några dagar. Då kan jag studera bilden i större skala. Något måste man ju sysselsätta sig med när det är nyhetstorka på Amanda-fronten. Dessutom har jag snart en snygg Amanda-t-shirt att ha på mig på alla konserter.
Drella, som den här nätbutiken som säljer t-shirten heter numer, verkar vara ett företag som samarbetar med några av Sveriges största artister för att ta fram produkter av hög kvalité med logotyper och annat. Jag vet inte om det är Drella som har utvecklat Amandas logotyp som hänger bakom bandet på alla spelningar eller om de fick en färdig logotyp att trycka på den första Amanda-t-shirten. Men den är riktigt snygg på scenen.
Vad jag grunnat på när det gäller turné-t-shirten är bl.a. om det är folket runt Amanda eller om det är Drella som utformat grafiken. Kanske är det ett samarbete, Drella har fått vissa direktiv och utformat en t-shirt därefter. Bilden hade de inte kommit över om de inte har fått den av SonyBMG. Och det är ju en riktigt bra Amanda-bild. Varför har den inte använts tidigare? Jag får en känsla av att de hållt på bilden med flit. Kan det ha något med den nya singeln att göra? Eller har de bara sparat den till en riktigt snygg turné-t-shirt? Den här mörka och desperata bilden passar inte helt med turnén som går mest i dur. Men t-shirten är fräck tycker jag och visar en annan sida av Amanda. Ett exemplar av t-shirten är redan beställt och bör väl komma om några dagar. Då kan jag studera bilden i större skala. Något måste man ju sysselsätta sig med när det är nyhetstorka på Amanda-fronten. Dessutom har jag snart en snygg Amanda-t-shirt att ha på mig på alla konserter.
Nya grymma Amanda-tröjor
Amanda Jenssen-shopen Maillot Jaune byter namn till drella och lanserar samtidigt två nya Amanda-tröjor. Tröjan "summer tour" är jag riktigt imponerad av så den kommer jag att beställa. Den passar en gammal hårdrockare som mig. Amanda-bilden på tröjans framsida har jag inte sett förut men den är riktigt cool. På baksidan står "Amanda Jenssen" i cool överskrift plus årtalet 2008 och sedan alla konserter för sommarens turné.
Amandashopen hittar ni under länkar. Annars kan ni hitta den här.
Amandashopen hittar ni under länkar. Annars kan ni hitta den här.
söndag 15 juni 2008
Fler Amanda-spelningar på gång?
Nu har den officiella hemsidan äntligen uppdaterats med information om Amanda Jenssen. Det som är mest intressant är den sista meningen där det står att Amanda ska göra 30 spelningar under turnén. Hittills är bara 25 spelningar officiella, inklusive Scandinavium i Göteborg och de spelningar som redan är genomförda. Kan det möjligen betyda att fem spelningar till kommer att bokas?
lördag 14 juni 2008
Dags för AJFA att ta ett steg till?
Nu är det väldigt tomt på nyhetsfronten vad gäller Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen). Från hennes två senaste spelningar har inte mycket rapporterats i media. I Lycksele hade AJFA tyvärr inget folk på plats men vi vet i alla fall att Amanda gjorde succé där uppe. 2500 personer kom till torget där Amanda uppträdde och flera bussar kom långväga ifrån med folk som gärna ville passa på att lyssna på vår nya stjärna. Jag har dammsugit nätet efter bloggare som varit där och jag hittade ett fåtal. De skriver inte mycket men de verkar vara överens om att Amanda var väldigt bra. Dessutom hittade amandaism.se en bild där Amanda kör raggarbil. En 40-årig bloggare skryter med att han hade Amanda som chaufför. Jag visste inte ens att hon har körkort men det verkar så.
I princip ingenting har rapporterats från spelningen i Nyköping. Det kan bero på att det var en skolavslutning för tonåringar i en inomhuslokal. Dessutom tror jag att någon av våra medlemmar skrev på ett forum att Amanda skulle gå på klockan 23:00. Festen skulle också vara drogfri. Det är ju ett gott initiativ men det bäddar tyvärr för att inte många kommer och så lär det ha varit. Minst tre AJFA-medlemmar hade tagit sig till Nyköping och det var visst bara ett hundratal i publiken, men Amanda och bandet gjorde i alla fall en bra spelning.
En sak som gör mig bekymrad angående spelningen i Nyköping är att ett gäng killar i 14-årsåldern trackasserade andra helt öppet. Andra besökare blev våldsamt upptryckta mot kravallstaketet. En yngre AJFA-medlem höll på att flyga över staketet och hennes kompis fick ett slag i huvudet. Dessutom ropade de fula saker om Amanda. Det verkar inte ha funnits några vuxna på plats som vågade säga till dem. Hade jag varit där hade jag tagit slynglarna i nackskinnet och kastat ut dem. Jag tycker riktigt illa om ungdomar som inte kan uppföra sig, men är det något jag verkligen hatar så är det fega vuxna som inte vågar säga ifrån. Vad som gör mig extra upprörd är att de säkert har gått ut med att festen ska vara drogfri men när festen väl var igång struntade de ansvariga i allt. Kanske kollade de alkoholhalten vid dörrinsläppet men vad som pågick inne i lokalen brydde de sig inte om. Det här är ju inte en engångsföreteelse - så här ser det ofta ut.
Jag kommer att försöka ta kontakt med de ansvariga för den här festen för att få ett svar på varför de lät det spåra ur på det viset. I fortsättningen kommer jag att använda mitt riktiga namn när jag skriver i AJFA:s namn. Det ser mer seriöst ut. Dessutom kommer jag att titulera mig som "president för Amanda Jenssen Fans Association". Ordföranden för en fanklubb kallas ju ofta president, i synnerhet internationellt. Det ger mer tyngd åt mina mail. Inom AJFA betyder det inte att mina ord vägre tyngre än någon annans. Och när vi väljer en styrelse för AJFA kan ju vad som helst hända. Om alla mail och inlägg på bloggar med mera jag skickar ska verka seriösa måste jag kunna underteckna med något vettigt och respektingivande, inte bara "Gautigoth, medlem i AJFA". Om någon har något emot detta så vill jag gärna veta det.
Om medlemmar i AJFA blir illa behandlade på någon konsert så tycker jag att AJFA bör agera. Vi ska givetvis inte riva upp himmel och helvete men vi ska enligt mig tydligt klargöra för arrangörerna att vi är missnöjda med arrangemanget. Även om andra blir misshandlade eller om tråkigheter händer i samband med en Amanda-konsert bör vi ingripa.
Titeln president är bara ett förtydligande om att AJFA är en seriös fanklubb. Och vad gäller Amandanien behöver ingen oroa sig - där råder varken kung eller president - I Amandanien råder bara frid i själen.
I princip ingenting har rapporterats från spelningen i Nyköping. Det kan bero på att det var en skolavslutning för tonåringar i en inomhuslokal. Dessutom tror jag att någon av våra medlemmar skrev på ett forum att Amanda skulle gå på klockan 23:00. Festen skulle också vara drogfri. Det är ju ett gott initiativ men det bäddar tyvärr för att inte många kommer och så lär det ha varit. Minst tre AJFA-medlemmar hade tagit sig till Nyköping och det var visst bara ett hundratal i publiken, men Amanda och bandet gjorde i alla fall en bra spelning.
En sak som gör mig bekymrad angående spelningen i Nyköping är att ett gäng killar i 14-årsåldern trackasserade andra helt öppet. Andra besökare blev våldsamt upptryckta mot kravallstaketet. En yngre AJFA-medlem höll på att flyga över staketet och hennes kompis fick ett slag i huvudet. Dessutom ropade de fula saker om Amanda. Det verkar inte ha funnits några vuxna på plats som vågade säga till dem. Hade jag varit där hade jag tagit slynglarna i nackskinnet och kastat ut dem. Jag tycker riktigt illa om ungdomar som inte kan uppföra sig, men är det något jag verkligen hatar så är det fega vuxna som inte vågar säga ifrån. Vad som gör mig extra upprörd är att de säkert har gått ut med att festen ska vara drogfri men när festen väl var igång struntade de ansvariga i allt. Kanske kollade de alkoholhalten vid dörrinsläppet men vad som pågick inne i lokalen brydde de sig inte om. Det här är ju inte en engångsföreteelse - så här ser det ofta ut.
Jag kommer att försöka ta kontakt med de ansvariga för den här festen för att få ett svar på varför de lät det spåra ur på det viset. I fortsättningen kommer jag att använda mitt riktiga namn när jag skriver i AJFA:s namn. Det ser mer seriöst ut. Dessutom kommer jag att titulera mig som "president för Amanda Jenssen Fans Association". Ordföranden för en fanklubb kallas ju ofta president, i synnerhet internationellt. Det ger mer tyngd åt mina mail. Inom AJFA betyder det inte att mina ord vägre tyngre än någon annans. Och när vi väljer en styrelse för AJFA kan ju vad som helst hända. Om alla mail och inlägg på bloggar med mera jag skickar ska verka seriösa måste jag kunna underteckna med något vettigt och respektingivande, inte bara "Gautigoth, medlem i AJFA". Om någon har något emot detta så vill jag gärna veta det.
Om medlemmar i AJFA blir illa behandlade på någon konsert så tycker jag att AJFA bör agera. Vi ska givetvis inte riva upp himmel och helvete men vi ska enligt mig tydligt klargöra för arrangörerna att vi är missnöjda med arrangemanget. Även om andra blir misshandlade eller om tråkigheter händer i samband med en Amanda-konsert bör vi ingripa.
Titeln president är bara ett förtydligande om att AJFA är en seriös fanklubb. Och vad gäller Amandanien behöver ingen oroa sig - där råder varken kung eller president - I Amandanien råder bara frid i själen.
fredag 13 juni 2008
Lite bilder från Söderhamn
Jag har fått en del bilder från konserten med Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) i Söderhamn 5 juni från en AJFA-medlem som kallar sig piaki. Det är en del riktigt fina bilder och jag har inte sett de någonstans förut. Eftersom det är lite händelsefattigt med saker att uppdatera för tillfället tänkte jag passa på att visa några av bilderna.
Bilderna är ganska små så jag har inte lagt in webb-adressen hit, bara vem som har fotat.
Bilderna är ganska små så jag har inte lagt in webb-adressen hit, bara vem som har fotat.
torsdag 12 juni 2008
Uppdateringar av singel- och albumlistan
"Amarula tree" verkar nu på allvar rasa ner på listorna efter att ha varit topplacerad i över två månader. På singellistan är den nu nere på plats 41 den här veckan. Men en ny singel verkar vara på gång.
"Amarula tree" var den första låt som släppts som singel och som skrivits av Amanda Jenssen. Den nådde som högst plats fyra på försäljningslistan om jag minns rätt och har på många listor hängt sig kvar bland topp tio i många veckor.
Albumet "Killing my darlings" fortsätter att sälja bra. Skivan gick ner två placeringar på albumlistan till plats nio den här veckan men är det fjärde bäst sålda av svenskproducerade album.
"Amarula tree" var den första låt som släppts som singel och som skrivits av Amanda Jenssen. Den nådde som högst plats fyra på försäljningslistan om jag minns rätt och har på många listor hängt sig kvar bland topp tio i många veckor.
Albumet "Killing my darlings" fortsätter att sälja bra. Skivan gick ner två placeringar på albumlistan till plats nio den här veckan men är det fjärde bäst sålda av svenskproducerade album.
måndag 9 juni 2008
AJFA inleder världsomspännande aktion
AJFA inleder nu sin första riktade aktion. Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) förtjänar att bli en världsstjärna och det här är vår första chans att hjälpa hennes framgång på traven.
Vår käre medlem johnnybg skrev idag i Amandatråden på AlltOmTv att han skrivit ett mail till en person på Apple som är kontaktperson för iPod i USA. Anledningen var att ett Amanda-fan i USA skrev i ett forum att låten "Don't worry" skulle passa perfekt som nästa iPod-reklam. Johnnybg skrev också att "en tidigare iPod-reklam med låten "1234" med den då okända artisten Feist gick från 2000 sålda i veckan till 74000 efter reklamen, och upp som no. 28 på Billboard Top 100".
Jag nappade på johnnybg:s idé och skrev också ett mail och tipsade om "Don't worry". Jag uppmanar nu alla Amanda-fans, både AJFA-medlemmar och alla andra läsare här att göra detsamma.
Ditt mail ska skickas hit: cmonaghan@apple.com
Som lite inspiration om vad ni kan skriva publicerar jag både johnnybg:s och mitt mail här:
Johnnybg:
Hot tip for iPod commercial!
Hi.
There is an upcoming artist in Sweden, who yet is to be introduced in the US.
Her name is Amanda Jenssen. She was the runner-up in Swedish Idol last year,
and have now released her debut album in Sweden.
In the week of the release, her album was top-three noted for sales at iTunes in Europe.
Listen to the song “Don´t Worry” from the album “Killing my darlings”.
Can you find a more suitable song for an iPod commercial than the chorus in this song?
The whole country will go humming on these happy notes all the way to the nearest reseller.
A US fan to Amanda wrote at a discussion board that the first thing he thought of
when he heard the song was, my god, this IS the next iPod commercial!
Listen to the song on iTunes or find an extract of it here:
http://www.youtube.com/watch?v=LDZsA_ggqvw
It is such a catchy, happy tune for the summer.
For more information, contact
info.sweden@sonybmg.com
Mitt mail:
Hot tip for iPod commercial!
Hi
Amanda Jenssen, who was the runner-up in Swedish Idol last year, is the new bright star in Sweden. Her first single, released early this year, was a monster hit. Her second single has been very high on all lists for two months now. Her album "Killing my darlings" just recently sold platinum in Sweden after only four weeks and was number three on iTunes in Europe the very first week of it's release.
As you probably know Swedish music has been very successful internationally for decades and I think that Amanda Jenssen could very well be the next Swedish artist to make it worldwide. She already has fans in USA and Canada and has been mentioned on music blogs in USA like Aurgasm.
My tip is that you use her song "Don't worry" in your next iPod commercial. It has yet not been released as a single but is one of her most popular songs at all her concerts. It is a very happy and catchy song and I think the lyrics in the refrain would be perfect for an iPod commercial:
"Don't worry
Da-da-da-darling
You will see
Da-da-da-darling
How sweet it could be
Don't worry"
You can listen to the song at iTunes or listen to a very long extract here:
http://www.youtube.com/watch?v=LDZsA_ggqvw
For more information, contact
info.sweden@sonybmg.com
Vår käre medlem johnnybg skrev idag i Amandatråden på AlltOmTv att han skrivit ett mail till en person på Apple som är kontaktperson för iPod i USA. Anledningen var att ett Amanda-fan i USA skrev i ett forum att låten "Don't worry" skulle passa perfekt som nästa iPod-reklam. Johnnybg skrev också att "en tidigare iPod-reklam med låten "1234" med den då okända artisten Feist gick från 2000 sålda i veckan till 74000 efter reklamen, och upp som no. 28 på Billboard Top 100".
Jag nappade på johnnybg:s idé och skrev också ett mail och tipsade om "Don't worry". Jag uppmanar nu alla Amanda-fans, både AJFA-medlemmar och alla andra läsare här att göra detsamma.
Ditt mail ska skickas hit: cmonaghan@apple.com
Som lite inspiration om vad ni kan skriva publicerar jag både johnnybg:s och mitt mail här:
Johnnybg:
Hot tip for iPod commercial!
Hi.
There is an upcoming artist in Sweden, who yet is to be introduced in the US.
Her name is Amanda Jenssen. She was the runner-up in Swedish Idol last year,
and have now released her debut album in Sweden.
In the week of the release, her album was top-three noted for sales at iTunes in Europe.
Listen to the song “Don´t Worry” from the album “Killing my darlings”.
Can you find a more suitable song for an iPod commercial than the chorus in this song?
The whole country will go humming on these happy notes all the way to the nearest reseller.
A US fan to Amanda wrote at a discussion board that the first thing he thought of
when he heard the song was, my god, this IS the next iPod commercial!
Listen to the song on iTunes or find an extract of it here:
http://www.youtube.com/watch?v=LDZsA_ggqvw
It is such a catchy, happy tune for the summer.
For more information, contact
info.sweden@sonybmg.com
Mitt mail:
Hot tip for iPod commercial!
Hi
Amanda Jenssen, who was the runner-up in Swedish Idol last year, is the new bright star in Sweden. Her first single, released early this year, was a monster hit. Her second single has been very high on all lists for two months now. Her album "Killing my darlings" just recently sold platinum in Sweden after only four weeks and was number three on iTunes in Europe the very first week of it's release.
As you probably know Swedish music has been very successful internationally for decades and I think that Amanda Jenssen could very well be the next Swedish artist to make it worldwide. She already has fans in USA and Canada and has been mentioned on music blogs in USA like Aurgasm.
My tip is that you use her song "Don't worry" in your next iPod commercial. It has yet not been released as a single but is one of her most popular songs at all her concerts. It is a very happy and catchy song and I think the lyrics in the refrain would be perfect for an iPod commercial:
"Don't worry
Da-da-da-darling
You will see
Da-da-da-darling
How sweet it could be
Don't worry"
You can listen to the song at iTunes or listen to a very long extract here:
http://www.youtube.com/watch?v=LDZsA_ggqvw
For more information, contact
info.sweden@sonybmg.com
söndag 8 juni 2008
Nytt rike utropas härmed: Amandanien
Ett nytt rike har idag grundats - Amandanien! Amandanien är inte ett fysiskt rike utan snarare som ett själarnas palats för de som lärt sig att uppskatta den underbara musik som Amanda Jenssen skapar.
Amandanien kan inte benämnas som stat eftersom en stat står över dess medborgare. Det är kanske nödvändigt i ett fysiskt rike men i Amandanien passar det inte. Amandanien kan inte heller benämnas som land eftersom vi inte gör anspråk på något landområde. Ordet nation är inte heller passande eftersom ordet förutsätter en fysisk form. Inte heller kan Amandanien benämnas som republik eller kungadöme. I Amandanien råder varken kung eller president - här råder bara frid i själen! Amandanien kan bara benämnas som ett rike och inget annat. Amandanien förenar våra själar - det är en boning för vår fantasi och våra idéer.
Eftersom Amandanien inte kan benämnas som nation så har vi varken nationalsång eller nationsflagga. Däremot har vi en rikssång och en riksflagga. En flagga kan verka onödig eftersom den är fysisk men den symboliserar vad Amandanien är och står för. Dessutom är det kul med en flagga.
Den som orkat läsa ända hit i texten har nog börjat tänka vid det här laget att jag har fått solsting. Men jag har en tanke med det här och den kommer att presenteras ännu mer utförligt senare.
Så här ser flaggan ut:
Flaggan symboliserar flera olika saker. De svarta och vita fälten symboliserar tre saker:
1. Amandas musik - bottenlös sorg och sanslös glädje, eller hur hon nu brukar uttrycka det.
2. Alla är välkomna i Amandanien, glad som ledsen.
3. Allting i Amandanien går från mörker till ljus.
Den gula cirkeln är en sol och representerar två saker:
1. Den gula färgen representerar det ljus Amanda sänder ut när hon uppträder. Den röda kanten symboliserar den värme Amanda sprider genom sin musik.
2. Medborgare i Amandanien ska försöka vara ett ljus i sin omgivning och sprida värme till sina medmänniskor.
Det är lätt att bli medborgare i Amandanien. Allt som krävs är att du vill bli medborgare och vips är du en medborgare i Amandanien. Inget krångel. Inga ansökningshandlingar. Alla själar är välkomna.
I Amandanien råder bara en enda lag: Trampa aldrig på en människas själ.
Jorden kan ofta vara en mörk plats. Krig, svält, mord och all möjlig ondska finns överallt. Ofta kan man tappa tron på mänskligheten. Då kan det vara skönt att veta att det finns ett rike bortom allt elände där alla själar lever i frid och där ljuvlig Amanda-musik ljuder överallt som förmedlar glädje till alla. Underbar musik som säger att vi ska bejaka alla våra känslor och att det är först då, när man bara är och inte håller sig själv tillbaka, som man kan komma ut som en riktigt lycklig människa i den andra änden.
Amandanien ska fungera som en stärkande förening för alla dess medborgare. Om dagen känns tung, tänk dig Amandanien som en lummig park där vi alla sitter och dricker hallonsoda (andra drycker är tillåtna) och njuter av en Amanda-konsert som aldrig tar slut. Över allting fladdrar vår vackra flagga. Tänk på vad den står för och på att vad som än händer så är det mot ljuset vi alla går.
Amandanien är en möjlighet för alla som känt att de fått mycket kraft, glädje och inspiration via Amandas musik att sprida entusiasm, passion och livsglädje till sin omgivning. Om du kramar någon idag kanske han kramar någon imorgon. Och vem vet, i slutänden kanske den där kramen förhindrar ett krig.
Stor artikel om Amanda i Inrikes
Tidningen Inrikes skriver om Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) i nya numret. Artikeln spänner över 8 sidor med många bilder även om alla bilder har setts förut. Dessutom pryder Amanda omslaget. Tidningen går att läsa online. Man bläddrar genom att klicka längst upp i hörnet och väljer sedan större bild för att kunna läsa.
Amanda Jenssen i Inrikes
Amanda Jenssen i Inrikes
"Someday" på youtube
Äntligen har någon haft sinnesnärvaro nog att filma det fantastiska extranummer som Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) med band avslutar varje spelning med. Det är vår kära medlem Amelie.B som filmat låten "Someday" och dessutom varit vänlig nog att lägga ut videon på youtube. Videon är inte av högsta kvalité men är klart hörvärd, särskilt för den som missat låten eftersom den ännu är outgiven, men även för den som vill höra låten igen. Merparten av låten är med i videon.
Enligt mig, men även många andra, är "Someday" showens riktiga höjdare. Amanda Jenssen och bandet jazzar till det emellanåt men här är det betydligt mer jazz än pop och det passar Amanda alldeles utmärkt. Personligen hoppas jag att det blir mer av den här varan på nästa platta.
"Someday" live i Malmö 6 juni
Enligt mig, men även många andra, är "Someday" showens riktiga höjdare. Amanda Jenssen och bandet jazzar till det emellanåt men här är det betydligt mer jazz än pop och det passar Amanda alldeles utmärkt. Personligen hoppas jag att det blir mer av den här varan på nästa platta.
"Someday" live i Malmö 6 juni
AT ner på listorna även idag
"Amarula tree" ligger kvar på svensktoppen men sjönk från en femteplats till plats nio. På digilistan sjönk Amandas singel från plats 12 till 22.
lördag 7 juni 2008
KMD recenseras i Zero Music Magazine
Idag recenserar tidningen Zero Music Magazine Amanda Jenssens album "Killing my darlings". Efternamnet är felstavat och artikeln har faktafel som "hon har skrivit nio av skivans elva texter" men KMD får högt betyg och Gustaf Molin ger den en del fantastiska lovord. Han har inte mycket negativt att säga om Amandas album.
Zero Music Magazine verkar annars vara en tidning som intresserar sig för musik som ligger långt från hitlistorna.
Zero Music Magazine recenserar KMD
Zero Music Magazine verkar annars vara en tidning som intresserar sig för musik som ligger långt från hitlistorna.
Zero Music Magazine recenserar KMD
AT ner på Tracks-listan
Det verkar som om "Amarula tree" har börjat dala igen på listorna. Idag sjönk den från plats 8 till 13 på Tracks-listan.
Spelade Amanda i Stockholm 4 juni?
På morgonen den 5 juni lades en artikel upp på tre olika IT-relaterade webbsidor. Konsultbolaget Kerfi avslutade sin "Sverigeturné" på Hotel Rival i Stockholm med en spelning med Amanda Jenssen. Det är för övrigt det hotell där Amanda skrev "Numb" när hon bodde där i två veckor i väntan på en lägenhet.
Jag har desperat försökt att hitta något datum för den här spelningen men har inte lyckats. Men eftersom nyheten publicerades 5 juni är det möjligt att Amanda mellanlandade i Stockholm den 4 juni mellan spelningarna i Göteborg den 3 juni och Söderhamn den 5 juni.
Många bilder publicerades från tillställningen men bara en bild på Amanda. Det verkar ha varit en hel del höjdare på festen.
Strax innan Amanda inledde sin turné i Kalmar den 31 maj ska hon dessutom ha spelat på en gigantisk IT-mässa i Halmstad som pågick 28-30 maj. Hon verkar vara populär i IT-kretsar.
Amanda Jenssen final på Kerfis sommarturné
Jag har desperat försökt att hitta något datum för den här spelningen men har inte lyckats. Men eftersom nyheten publicerades 5 juni är det möjligt att Amanda mellanlandade i Stockholm den 4 juni mellan spelningarna i Göteborg den 3 juni och Söderhamn den 5 juni.
Många bilder publicerades från tillställningen men bara en bild på Amanda. Det verkar ha varit en hel del höjdare på festen.
Strax innan Amanda inledde sin turné i Kalmar den 31 maj ska hon dessutom ha spelat på en gigantisk IT-mässa i Halmstad som pågick 28-30 maj. Hon verkar vara populär i IT-kretsar.
Amanda Jenssen final på Kerfis sommarturné
Video från Söderhamn
En video från spelningen i Söderhamn finns nu på youtube, med hyggligt bra ljud också. Det är "Amarula tree" som framförs. Se videon här!
Positiva omdömen i Skånskan
Skånskan rapporterar från nationaldagsfirandet i Malmö igår och avslutar med lite positiva ord om Amanda Jenssen, men författaren verkar inte ha någon vidare koll på Amandas repertoar. Rescue ride?? En fin bild på Amanda också.
Skånskan skriver om Amanda
Skånskan skriver om Amanda
fredag 6 juni 2008
Vem vill trampa på en ängels hjärta?
Jag minns första gången jag fick se en ängel. Jag hade tråkigt och satte på TV:n för att se Idol. Jag hade aldrig sett programmet förut men hade hört rykten och jag hoppades på att få se några artister med dålig självinsikt som jag kunde skratta åt. Jag måste erkänna att jag fick några tillfällen att skratta. Den ena efter den andra "artisten" skämde ut sig i svensk TV. Och så kom en ny sökande i bild. Jag hajade genast till. Det var något speciellt med henne men jag kunde inte säga vad. Hon var klädd i en enkel rosa t-shirt och håret var okammat. Det var något med blicken när hon gick mot kameran, hon verkade blyg men ändå bestämd. "Antingen kommer de att älska mig eller så kommer de att hata mig." Det var en intressant kommentar, men jag begrep fortfarande inte vad hon menade.
Amanda Jenssen, 18 år och studerande, klev in till juryn och hängde upp sin gitarr i ett vitt snöre. Man kunde se på hela hennes utstrålning att hon visste vad hon gjorde. Hon hade ett speciellt förhållande till sin gitarr. Inte som andra som kom in med ostämd gura och gjorde bort sig.
"Vad ska du framföra" frågade Kishti. "Nu ska jag framföra Elvis' "That's alright mama"". "Jaha, otippat värre". "Ja, eller hur", svarade Amanda och gjorde sig beredd.
När Amanda började sjunga tänkte jag att hon gör den ju inte alls som Elvis. Efter två takter insåg jag att hon gjorde sin egen version och att den var lika bra som den version Elvis spelat in mer än 50 år tidigare. Jag var eld och lågor. Den här tjejen var ju fantastiskt duktig. Två takter tog det för mig att bli ett Amanda-fan.
Jag fortsatte att följa Idol. Jag brydde mig inte mycket om de andra deltagarna. Evelina var duktig men de andra var medelmåttor tyckte jag. Men jag hade fastnat för Amanda. Varje fredag bänkade jag mig framför TV:n för att titta och lyssna på Amanda. Jag blev aldrig besviken. Ibland kom det några falska toner, men Amanda gav ju allt varje gång. De andra safade. Daniel körde hårt med att smöra för juryn. Amanda var bara sig själv, 100% varje fredag. Så vad gjorde en eller två småfalska toner när man fick så mycket av Amanda?
Jag hoppades att Amanda skulle ta sig till finalen men att hon skulle förlora den. Då skulle hon få mesta möjliga uppmärksamhet i media men skulle slippa spela in en smör-skiva. Som tur var vann "vad-hon-nu-hette" och Amanda fick tid att spela in en fantastisk CD.
Efter att Idol slutade fick jag Amanda-abstinens och gick ut på nätet. Jag upptäckte att Amanda har spelat in flera demo-tejper som är riktigt bra. Nu blev jag ett fan på riktigt och började skriva på olika Amanda-forum. Jag blev överväldigad av att flera personer blivit lika tagna av Amandas musik som jag.
Men jag upptäckte också en mörk sida av det hela. Ett flertal personer skrev ondskefulla inlägg om Amanda, helt utan anledning. De hade bestämt sig för att hata Amanda. Anledningen var att hon stod för någonting de själva inte kunde stå för. Jag blev nyfiken på vad det kunde vara.
Efter ett tag stod det klart vad det handlade om. Amanda är en känslovarelse och många människor har problem med sitt känsloliv. De kunde inte stå ut med att Amanda gång efter annan i sina låtar bad dem att ifrågasätta sig själva och sin världsuppfattning. De bestämde sig för att Amanda är ond.
Nu har Amanda vandrat vidare. Skällsord som "hon borde bara sjunga Idol-låtar" eller "hon borde inte sjungs alls", har ingen effekt längre och tur är det. Amandas fans har stått upp för Amanda i alla väder och förhoppningsvis kan hon nu lita på att vad som än händer så har hon sina fans.
Personligen kan jag inte förstå varför någon skulle vilja svartmåla Amanda bara för att hon ger 100% av sig själv. Vem vill trampa på en ängels hjärta?
Amanda Jenssen, 18 år och studerande, klev in till juryn och hängde upp sin gitarr i ett vitt snöre. Man kunde se på hela hennes utstrålning att hon visste vad hon gjorde. Hon hade ett speciellt förhållande till sin gitarr. Inte som andra som kom in med ostämd gura och gjorde bort sig.
"Vad ska du framföra" frågade Kishti. "Nu ska jag framföra Elvis' "That's alright mama"". "Jaha, otippat värre". "Ja, eller hur", svarade Amanda och gjorde sig beredd.
När Amanda började sjunga tänkte jag att hon gör den ju inte alls som Elvis. Efter två takter insåg jag att hon gjorde sin egen version och att den var lika bra som den version Elvis spelat in mer än 50 år tidigare. Jag var eld och lågor. Den här tjejen var ju fantastiskt duktig. Två takter tog det för mig att bli ett Amanda-fan.
Jag fortsatte att följa Idol. Jag brydde mig inte mycket om de andra deltagarna. Evelina var duktig men de andra var medelmåttor tyckte jag. Men jag hade fastnat för Amanda. Varje fredag bänkade jag mig framför TV:n för att titta och lyssna på Amanda. Jag blev aldrig besviken. Ibland kom det några falska toner, men Amanda gav ju allt varje gång. De andra safade. Daniel körde hårt med att smöra för juryn. Amanda var bara sig själv, 100% varje fredag. Så vad gjorde en eller två småfalska toner när man fick så mycket av Amanda?
Jag hoppades att Amanda skulle ta sig till finalen men att hon skulle förlora den. Då skulle hon få mesta möjliga uppmärksamhet i media men skulle slippa spela in en smör-skiva. Som tur var vann "vad-hon-nu-hette" och Amanda fick tid att spela in en fantastisk CD.
Efter att Idol slutade fick jag Amanda-abstinens och gick ut på nätet. Jag upptäckte att Amanda har spelat in flera demo-tejper som är riktigt bra. Nu blev jag ett fan på riktigt och började skriva på olika Amanda-forum. Jag blev överväldigad av att flera personer blivit lika tagna av Amandas musik som jag.
Men jag upptäckte också en mörk sida av det hela. Ett flertal personer skrev ondskefulla inlägg om Amanda, helt utan anledning. De hade bestämt sig för att hata Amanda. Anledningen var att hon stod för någonting de själva inte kunde stå för. Jag blev nyfiken på vad det kunde vara.
Efter ett tag stod det klart vad det handlade om. Amanda är en känslovarelse och många människor har problem med sitt känsloliv. De kunde inte stå ut med att Amanda gång efter annan i sina låtar bad dem att ifrågasätta sig själva och sin världsuppfattning. De bestämde sig för att Amanda är ond.
Nu har Amanda vandrat vidare. Skällsord som "hon borde bara sjunga Idol-låtar" eller "hon borde inte sjungs alls", har ingen effekt längre och tur är det. Amandas fans har stått upp för Amanda i alla väder och förhoppningsvis kan hon nu lita på att vad som än händer så har hon sina fans.
Personligen kan jag inte förstå varför någon skulle vilja svartmåla Amanda bara för att hon ger 100% av sig själv. Vem vill trampa på en ängels hjärta?
Amanda i Söderhamn
Recensioner från spelningen med Amanda Jenssen i Söderhamn igår lyser med sin frånvaro, så i väntan på mer information från kvällens spelning i Malmö vill jag delge er den lilla information jag hittat om spelningen i Söderhamn. En bloggare var där och skriver inte mycket mer än att Amanda var grym, men hon tog en ganska fin bild också. Vi har ju inte fått särskilt många bilder från Söderhamn så jag tänkte att det kanske kan intressera en och annan.
En bloggare som såg Amanda i Söderhamn
En bloggare som såg Amanda i Söderhamn
Bilder från Malmö
Nu finns det bilder från dagens spelning med Amanda Jenssen i Malmö på Rockfoto.nu.
Amanda i Malmö på Rockfoto.nu
Amanda i Malmö på Rockfoto.nu
torsdag 5 juni 2008
Amanda-poster i Posterspecial
Tidningen Okej meddelar att deras nya Posterspecial är ute nu och att den innehåller en poster på Amanda Jenssen. Läs här!
Dags för ny omröstning
Den förra omröstningen gällde om ni tycker att det finns ett behov av en fanklubb. En förkrossande majoritet, 83%, röstade ja. Den nya omröstningen gäller som ni ser vilken låt från KMD ni vill se som nästa singel med Amanda Jenssen.
KMD har sålt platina
"Killing my darlings" gick ner tre placeringar den här veckan och ligger på sjunde plats på albumlistan. En positiv nyhet är att den nu har sålt platina.
"Amarula tree" har tyvärr dalat en del på singellistan och sjunker från plats 17 till plats 26. Efter åtta veckor på singellistan är det trots allt fortfarande en singel som säljer hyggligt bra.
"Amarula tree" har tyvärr dalat en del på singellistan och sjunker från plats 17 till plats 26. Efter åtta veckor på singellistan är det trots allt fortfarande en singel som säljer hyggligt bra.
Bra recension på Rockfoto
Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) får bra recensioner av Tina Andersson på Rockfoto. Amandas Lisebergs-spelning får visserligen bara en trea i betyg och Tina störde sig en del på vissa aktiviteter som pågick på scenen som jag själv inte kunde se. Men både Amanda och bandet får fullt godkänt.
Tina Andersson om Amanda
Tina Andersson om Amanda
onsdag 4 juni 2008
Numb - hela versionen
Jag har just hittat en fullständig version av "Numb" från Liseberg. Ljudkvalitén är inte topp men ganska bra i alla fall. Lägg särskilt märke till hur fotografer far fram och tillbaka under första tredjedelen av låten. Så såg det ut i hela publiken, precis som jag beskrev i min recension.
En liten lustig detalj som jag inte märkte när jag var på plats: När Amanda reser sig när det instrumentala partiet kommer och alla börjar jubla, förmodligen för att hon är så vacker i sin sjömansklänning.
Numb
En liten lustig detalj som jag inte märkte när jag var på plats: När Amanda reser sig när det instrumentala partiet kommer och alla börjar jubla, förmodligen för att hon är så vacker i sin sjömansklänning.
Numb
Nya videor från Liseberg
Två nya videor från Amandas framträdande på Liseberg har dykt upp på youtube. Den första är bara en bit av "Do you love me" men med bättre ljud än den förra jag länkade till:
Do you love me
Den andra videon är en bit av "Numb". Här kan man ana hur kaotiskt det var, i synnerhet i slutet när fotografen zoomar ut lite. En blond medelålders kvinna syns springa fram och tillbaka nedanför Amanda. Det var vakten. Alla som står mellan henne och fotografen är andra fans med mobiltelefoner som rusat fram för att filma eller fota Amanda:
Numb
Do you love me
Den andra videon är en bit av "Numb". Här kan man ana hur kaotiskt det var, i synnerhet i slutet när fotografen zoomar ut lite. En blond medelålders kvinna syns springa fram och tillbaka nedanför Amanda. Det var vakten. Alla som står mellan henne och fotografen är andra fans med mobiltelefoner som rusat fram för att filma eller fota Amanda:
Numb
Amanda på Liseberg - en fullständig recension
Solen sken, det var stekhett och jag hade kommit 90 minuter innan konserten. Redan nu hade ett 50-tal unga tjejer samlats framför scenen. Jag hade ingen lust att sitta på en plaststol fram till konserten så jag slog mig ner på en vit träbänk vid sidan om och spanade in läget. Efter bara en halvtimme insåg jag att jag var tvungen att gå och ta en bra plats. Det var en timme kvar och folk välde in från flera håll. Efter en stund började det bli riktigt trångt. Jag hade räknat till drygt 2500 sittplatser tidigare och hade inbillat mig att de skulle räcka. Det hade säkert arrangörerna också. Men allt fler människor trängde på.
På scenen började det röra på sig. Alla instrument och förstärkare var överdragna med riktigt coola silverfärgade överdrag som blänkte i solen. Nu hade 2-3 killar kommit in. Silverfodralen drogs varsamt av keyboardarna och trummorna och kameror började riggas upp för att visa allting i storbildsformat på scenväggen. Basisten kom in, började stämma basen och spelade lite. Volymen var otroligt hög även för en härdad rockmusiker som mig. Jag sneglade oroligt på PA-anläggningen (de högtalare som sänder ut ljudet till publiken). Det var tolv dubbla högtalare på var sida av scenen, 48 högtalare totalt.
Två tjejer gick runt och sålde chips, vatten och öronproppar. Basisten började stämma gitarren och drog några ackord. Sedan försvann han. Scenen blev lika öde som när jag kommit. Jag vände mig om en andra gång för att se publiktillströmningen. Det gick inte att se slutet på folkhavet längre. Stämningen var på topp. Alla var glada och trevliga. Åldern på publiken varierade från 8 till 80 och ingen åldersgrupp var överrepresenterad. Inte konstigt att båda Amandas singlar gått in på svensktoppen - hon har snabbt blivit en folkartist och det är nog det finaste man kan bli, särskilt för en artist som kör sin egen grej.
Solen hade gått ner bakom berg-och-dalbanor och tombolan och det hade blivit svalare. Det började jäsa i publiken. Förvånansvärt många uppvisade tydliga M.A.C.-tecken. Det var saliga leenden överallt och förväntansfulla blickar. 4000 göteborgare hade kommit av en enda anledning - vi ville se och höra kvinnan med himmelsrösten - The Godzilla of Music. Jag visste att jag var bland vänner. Längst fram började några klappa takten förväntansfullt. Fler hakade på. Det började bli livligt i publiken.
Bandet äntrade scenen från vänster och det var som en uppenbarelse. Plötsligt fick man se dem på riktigt. Jubel och applåder. Pär flinade brett och man kunde se att det finns en skön kemi i bandet. Trummisen drog igång med sitt välbekanta trum-lick och ett par sekunder senare tutade hela orkestern igång med en storbandsversion av "For the sun". Amanda studsade elegant ut på scenen med ett underbart leende och det var som om solen plötsligt gick upp igen, den här gången från scenen. Hon hade sin sjömansklänning på sig och svarta strumpor. Barfota så klart. Hon är riktigt vacker i den klänningen.
Jag har varit på en del konserter och när frontmannen/kvinnan säger att alla ska klappa takten så brukar 10-20 förstrött klappa några gånger. Eller så hör man "nu ska ni sjunga med i refrängen" och man hör fem fyllon längst fram skråla med i fel takt och fel melodi. Det kan gälla ganska stora artister. Det är svårt att få med en publik. Men det är något speciellt med Amanda. Hon har en utstrålning som inte är av denna världen. När hon dansar längs scenkanten och klappar takten med ett illmarigt leende, som en Pippi Långstrump i lyxförpackning, då klappar alla takten. Hur ska man kunna låta bli? Det blir aldrig krystat. Hon sträcker aldrig ut mikrofonen mot publiken som andra artister efter att ha gapat "Sjung nu!" Amanda är duktig på att känna av stämningen i publiken och hon är en mästare på att bygga upp den. Nyckeln är förstås ögonkontakt. Amanda har "det" i överflöd. Jag är säker på att jag inte var den enda som kände mig personligt välkomnad av all den värme som strömmade ut från scenen. Sedan måste jag säga att även Pär Wiksten har ganska mycket av den varan. Amanda och Pär känns som ett ganska oslagbart team just nu.
Efter "For the sun" var det dags för "The raspberry man". Jag var lite orolig för hur publiken skulle reagera eftersom de flesta troligen inte hört den förut. Det var underbart att höra den i full version. Alla andra verkade tycka om den. Det blev nästan lika mycket applåder som efter den välkända inledningslåten. Sedan drog bandet igång den skönt jazziga live-versionen av "Do you love me". Det är ju något helt annat än studioinspelningen. Det svänger rejält. Flera gånger under konserten kom jag på mig med att stampa takten med fötterna, trumma med händerna och sitta och smådansa på stolen, bara för att genast upptäcka att alla andra omkring mig höll på likadant.
Sedan kom ett märkligt ögonblick. Amanda sa att hon skulle sjönga "Numb". Plötsligt började massor att jubla och överallt reste sig människor, mest tjejer i tonåren men även andra, och rusade mot scenen. Alla trängdes för att komma så nära Amanda som möjligt och när hon började sjunga var det nästan omöjligt att se henne. Vakten som stod under Amanda var inte alltför hård men motade bort personer som hon tyckte kom lite för nära, men nu fick hon mycket att göra. Om 25 gick och satte sig så rusade 25 till fram. Det var kaotiskt under hela låten. Som väl är så är Amandas fans lugna och trevliga och det blev aldrig något bråk för att komma närmast Amanda. Men kaotiskt blev det och jag kunde nästan inte alls koncentrera mig på låten. Det gör inget iofs, för det var en fascinerande upplevelse. Det är kul att en låt av Amanda kan skapa en sådan uppståndelse. Jag tycker också att "Numb" är jättebra men många andra måste ha ett alldeles speciellt förhållande till låten. Här var också andra tecknet på att arrangörerna hade missbedömt Amandas storhet. Det första var ju som sagt att de inte hade räknat med så mycket folk. En enda vakt skulle ta hand om allt detta. Nu gick det bra ändå tack vare att Amandas fans verkar vara ovanligt trevliga och hellre samarbetar än att börja puckla på varandra. Samma fenomen ser vi bland Amanda-fans på nätet.
"Numb" tonade ut och allt lugnade ner sig. "Nu ska jag sjunga en sång om att man inte ska oroa sig. Det är onödigt, tycker jag i alla fall", sa Amanda. Sedan drog de igång en skön version av "Don't worry". I andra versen, tror jag, började basisten spela i en sorts baktakt. Om jag minns rätt markerade han bara på ett i varje takt. Det blev riktigt komiskt i alla fall när de andra lattjade med innan de kom in på "rätt" takt igen. Men då hände något annat lustigt. Amanda kom in fel. "Don't" sjöng hon men insåg genast att det var ju inte rätt på just det stället. Ett härligt asgarv från Amanda och sedan kom hon in rätt. Så jobbar ett proffs.
Nästa låt, "Suspicious minds". Den här versionen var röjigare än Idol-versionen och det passade formatet. Partiet där Amanda kastar sig ner på knä var borta eller nertonat mer till Elvis version. Jag minns inte exakt. I en konsert som den här hade det blivit ett märkligt avbrott. Amanda med band gjorde en fantastisk version och det var en av kvällens höjdare. Sedan följde "Darling, go home". Publiken jublade när de hörde att det var den låten. Det blev smått komiskt i början som andra redan rapporterat:
Amanda: Nu ska jag sjunga "Darling, go home".
Publiken (iaf hundratalet längst fram): Jaaaaaa!!
Amanda: Jaså, ni känner igen den?
Publiken: Jaaaaaa!!
(Allmänt skratt längre bak)
Amanda: Jag med!
Amanda hängde på sig en akustisk gitarr och hon och bandet genomförde en riktigt bra version av låten. Amanda har ju bevisat förr att hon är duktig på både akustisk och elektrisk gitarr och det här var inget undantag.
Men nu var det dags för ett riktigt magiskt ögonblick. När Amanda sa att hon skulle sjunga "Greetings from space" blev det ett ännu större jubel än innan "Darling, go home". När Amanda började sjunga blev det knäpp tyst i publiken. Innan hade alla klappat takten och tjoat nästan hela tiden. Plötsligt hördes inte ett ljud. När jag lyssnade på en video från youtube nyss hörde jag att det var lite prat bland tjejerna längst fram som fotade och filmade. Men längre bak satt alla som vaxdockor. Även jag. Jag var väldigt nervös i ett helt dygn innan konserten. Jag mindes vilken oerhörd påverkan Amandas röst och uppenbarelse hade på mig i Partille några dagar tidigare. Hur skulle jag reagera på en hel konsert? Skulle jag ramla ihop som en kokt spagetti av alla känsloutbrott från scenen, eller ännu värre, skulle jag förbli helt oberörd genom hela konserten? Jag hade hoppats på någonting mittemellan. Och så hade det varit fram till "Greetings from space". Men nu hände något och alla andra verkade känna samma sak. Det var svårt att hålla tårarna borta. Den här låten är så olidligt vacker att man inte vet var man ska ta vägen. Dessutom verkar den leva sitt eget liv. Det är en sådan där låt som verkar vara större än artisten som skrivit den - som om den kommit från himlen. Jag satt i chocktillstånd genom större delen av låten. När den klingade ut blev det de största applåderna på hela kvällen.
Sedan följde "Amarula tree". En svängig live-version av låten. Mot slutet av låten blev Pär Wiksten som galen och började hoppa upp och ner och for bakåt mot keyboardisten. Ett tag trodde jag han skulle ramma keyboardisten och utrustning för säkert 10 000-tals kronor. Men låten slogs av och det blev livliga applåder. Då började basisten eller trummisen, jag minns inte vem, pumpa takten igen, Pär Wiksten började lira på gitarren och plötsligt var låten igång igen. Jag blev förvånad och kunde inte låta bli att skratta. Vi fick lite extra "Amarula tree" och det svängde fantastiskt.
"Nu är det dags för vår sista låt" sa Amanda sedan. "Neeeej!" ropde bubliken. Amanda bad manskören komma fram med sin mörka röst. En dam på ca 70 framför mig tyckte det var lustigt och härmade Amanda med mörk röst: "Får jag be manskören komma fram". Om Amanda mot förmodan läser det här så hoppas jag att du inte blir ledsen. Vi älskar alla din röst, men det vet du förstås redan.
"Our last goodbye" var förstås sista låten. Enligt mig en av Amandas allra bästa låtar. Ett fantastiskt genomförande, men återigen blev publiken lite störig. Många ville ha fina bilder så det blev svårt att helt koncentrera sig på låten. När den var slut radade bandet upp sig vid scenkanten. Amanda stod lite framför de andra men Pär nöp tag i sjömansdräkten och drog henne bak i ledet. Amanda såg uppenbart förvånad ut och jag vet inte om det var inövat. Hon började skratta när hon märkte vad som hänt. Publiken skrattade gott åt det, liksom åt att bandet först bockade och sedan neg.
När Amanda med band försvann från scenen ställde sig alla upp och började klappa takten. När de kom ut på scenen igen blev det allmänt jubel förstås. Och den låt de började spela var "Someday", precis som i Kalmar. Amanda bad alla fortsätta stå upp och jag såg bara en som satte sig. Det är ett ovanligt grepp att ha en okänd låt som extranummer. Ofta brukar man spara en riktigt populär låt som extranummer. Att Amanda valt att lägga "Someday" som extranummer tyder på att hon måste tro på den låten. När jag nu äntligen fick höra "Someday" live med full orkester förstår jag varför. Den här låten är nog bättre än något annat Amanda skrivit, förutom "Greetings from space". Men den version Amanda med band gör av låten gör den överlägsen allt annat de har i programmet. Lekfullheten mellan Amanda och Pär är enastående. Både Amanda och Pär är fantastiska entertainers. Ett kul ögonblick var när Amanda räckte mikrofonen under en av Pärs "singing moments" och han avslutade med "Lets have another drink" följt av ett nästan gnäggande "Pleeease!" Publiken skrattade och Amanda också. Men när saxofonisten steg fram till scenkanten och drog igång ett fantastiskt solo, då insåg jag att det här bandet är bättre än vad någon hittills har fattat. Och när han avlöstes av trumpeten som solade och lattjade med Amanda, då var det bara att kapitulera fullständigt och inse att det är inte bara Amanda som är fantastisk och överlägset bäst - hennes band måste vara det bästa bandet i Sverige just nu. Givetvis blev det mastodontapplåder efter framförandet, något annat var inte att vänta.
Jag var väldigt nöjd med konserten även om den gärna hade fått vara lite längre. Jag kände mig lite tom i hjärtat när jag började gå mot utgången. Men när jag passerade grinden hade känslorna helt förbytts i uppsluppen glädje när jag insåg att jag kommer att få se henne många gånger till i år och ännu fler gånger i framtiden. Jag vandrade de fem kilometrarna hem till mig och visslade oavbrutet på en underbar låt som jag tror att de flesta ännu inte har hört. Men jag hoppas att alla kommer att få höra den snart, för det är en fantastisk låt. "Someday" heter den.
På scenen började det röra på sig. Alla instrument och förstärkare var överdragna med riktigt coola silverfärgade överdrag som blänkte i solen. Nu hade 2-3 killar kommit in. Silverfodralen drogs varsamt av keyboardarna och trummorna och kameror började riggas upp för att visa allting i storbildsformat på scenväggen. Basisten kom in, började stämma basen och spelade lite. Volymen var otroligt hög även för en härdad rockmusiker som mig. Jag sneglade oroligt på PA-anläggningen (de högtalare som sänder ut ljudet till publiken). Det var tolv dubbla högtalare på var sida av scenen, 48 högtalare totalt.
Två tjejer gick runt och sålde chips, vatten och öronproppar. Basisten började stämma gitarren och drog några ackord. Sedan försvann han. Scenen blev lika öde som när jag kommit. Jag vände mig om en andra gång för att se publiktillströmningen. Det gick inte att se slutet på folkhavet längre. Stämningen var på topp. Alla var glada och trevliga. Åldern på publiken varierade från 8 till 80 och ingen åldersgrupp var överrepresenterad. Inte konstigt att båda Amandas singlar gått in på svensktoppen - hon har snabbt blivit en folkartist och det är nog det finaste man kan bli, särskilt för en artist som kör sin egen grej.
Solen hade gått ner bakom berg-och-dalbanor och tombolan och det hade blivit svalare. Det började jäsa i publiken. Förvånansvärt många uppvisade tydliga M.A.C.-tecken. Det var saliga leenden överallt och förväntansfulla blickar. 4000 göteborgare hade kommit av en enda anledning - vi ville se och höra kvinnan med himmelsrösten - The Godzilla of Music. Jag visste att jag var bland vänner. Längst fram började några klappa takten förväntansfullt. Fler hakade på. Det började bli livligt i publiken.
Bandet äntrade scenen från vänster och det var som en uppenbarelse. Plötsligt fick man se dem på riktigt. Jubel och applåder. Pär flinade brett och man kunde se att det finns en skön kemi i bandet. Trummisen drog igång med sitt välbekanta trum-lick och ett par sekunder senare tutade hela orkestern igång med en storbandsversion av "For the sun". Amanda studsade elegant ut på scenen med ett underbart leende och det var som om solen plötsligt gick upp igen, den här gången från scenen. Hon hade sin sjömansklänning på sig och svarta strumpor. Barfota så klart. Hon är riktigt vacker i den klänningen.
Jag har varit på en del konserter och när frontmannen/kvinnan säger att alla ska klappa takten så brukar 10-20 förstrött klappa några gånger. Eller så hör man "nu ska ni sjunga med i refrängen" och man hör fem fyllon längst fram skråla med i fel takt och fel melodi. Det kan gälla ganska stora artister. Det är svårt att få med en publik. Men det är något speciellt med Amanda. Hon har en utstrålning som inte är av denna världen. När hon dansar längs scenkanten och klappar takten med ett illmarigt leende, som en Pippi Långstrump i lyxförpackning, då klappar alla takten. Hur ska man kunna låta bli? Det blir aldrig krystat. Hon sträcker aldrig ut mikrofonen mot publiken som andra artister efter att ha gapat "Sjung nu!" Amanda är duktig på att känna av stämningen i publiken och hon är en mästare på att bygga upp den. Nyckeln är förstås ögonkontakt. Amanda har "det" i överflöd. Jag är säker på att jag inte var den enda som kände mig personligt välkomnad av all den värme som strömmade ut från scenen. Sedan måste jag säga att även Pär Wiksten har ganska mycket av den varan. Amanda och Pär känns som ett ganska oslagbart team just nu.
Efter "For the sun" var det dags för "The raspberry man". Jag var lite orolig för hur publiken skulle reagera eftersom de flesta troligen inte hört den förut. Det var underbart att höra den i full version. Alla andra verkade tycka om den. Det blev nästan lika mycket applåder som efter den välkända inledningslåten. Sedan drog bandet igång den skönt jazziga live-versionen av "Do you love me". Det är ju något helt annat än studioinspelningen. Det svänger rejält. Flera gånger under konserten kom jag på mig med att stampa takten med fötterna, trumma med händerna och sitta och smådansa på stolen, bara för att genast upptäcka att alla andra omkring mig höll på likadant.
Sedan kom ett märkligt ögonblick. Amanda sa att hon skulle sjönga "Numb". Plötsligt började massor att jubla och överallt reste sig människor, mest tjejer i tonåren men även andra, och rusade mot scenen. Alla trängdes för att komma så nära Amanda som möjligt och när hon började sjunga var det nästan omöjligt att se henne. Vakten som stod under Amanda var inte alltför hård men motade bort personer som hon tyckte kom lite för nära, men nu fick hon mycket att göra. Om 25 gick och satte sig så rusade 25 till fram. Det var kaotiskt under hela låten. Som väl är så är Amandas fans lugna och trevliga och det blev aldrig något bråk för att komma närmast Amanda. Men kaotiskt blev det och jag kunde nästan inte alls koncentrera mig på låten. Det gör inget iofs, för det var en fascinerande upplevelse. Det är kul att en låt av Amanda kan skapa en sådan uppståndelse. Jag tycker också att "Numb" är jättebra men många andra måste ha ett alldeles speciellt förhållande till låten. Här var också andra tecknet på att arrangörerna hade missbedömt Amandas storhet. Det första var ju som sagt att de inte hade räknat med så mycket folk. En enda vakt skulle ta hand om allt detta. Nu gick det bra ändå tack vare att Amandas fans verkar vara ovanligt trevliga och hellre samarbetar än att börja puckla på varandra. Samma fenomen ser vi bland Amanda-fans på nätet.
"Numb" tonade ut och allt lugnade ner sig. "Nu ska jag sjunga en sång om att man inte ska oroa sig. Det är onödigt, tycker jag i alla fall", sa Amanda. Sedan drog de igång en skön version av "Don't worry". I andra versen, tror jag, började basisten spela i en sorts baktakt. Om jag minns rätt markerade han bara på ett i varje takt. Det blev riktigt komiskt i alla fall när de andra lattjade med innan de kom in på "rätt" takt igen. Men då hände något annat lustigt. Amanda kom in fel. "Don't" sjöng hon men insåg genast att det var ju inte rätt på just det stället. Ett härligt asgarv från Amanda och sedan kom hon in rätt. Så jobbar ett proffs.
Nästa låt, "Suspicious minds". Den här versionen var röjigare än Idol-versionen och det passade formatet. Partiet där Amanda kastar sig ner på knä var borta eller nertonat mer till Elvis version. Jag minns inte exakt. I en konsert som den här hade det blivit ett märkligt avbrott. Amanda med band gjorde en fantastisk version och det var en av kvällens höjdare. Sedan följde "Darling, go home". Publiken jublade när de hörde att det var den låten. Det blev smått komiskt i början som andra redan rapporterat:
Amanda: Nu ska jag sjunga "Darling, go home".
Publiken (iaf hundratalet längst fram): Jaaaaaa!!
Amanda: Jaså, ni känner igen den?
Publiken: Jaaaaaa!!
(Allmänt skratt längre bak)
Amanda: Jag med!
Amanda hängde på sig en akustisk gitarr och hon och bandet genomförde en riktigt bra version av låten. Amanda har ju bevisat förr att hon är duktig på både akustisk och elektrisk gitarr och det här var inget undantag.
Men nu var det dags för ett riktigt magiskt ögonblick. När Amanda sa att hon skulle sjunga "Greetings from space" blev det ett ännu större jubel än innan "Darling, go home". När Amanda började sjunga blev det knäpp tyst i publiken. Innan hade alla klappat takten och tjoat nästan hela tiden. Plötsligt hördes inte ett ljud. När jag lyssnade på en video från youtube nyss hörde jag att det var lite prat bland tjejerna längst fram som fotade och filmade. Men längre bak satt alla som vaxdockor. Även jag. Jag var väldigt nervös i ett helt dygn innan konserten. Jag mindes vilken oerhörd påverkan Amandas röst och uppenbarelse hade på mig i Partille några dagar tidigare. Hur skulle jag reagera på en hel konsert? Skulle jag ramla ihop som en kokt spagetti av alla känsloutbrott från scenen, eller ännu värre, skulle jag förbli helt oberörd genom hela konserten? Jag hade hoppats på någonting mittemellan. Och så hade det varit fram till "Greetings from space". Men nu hände något och alla andra verkade känna samma sak. Det var svårt att hålla tårarna borta. Den här låten är så olidligt vacker att man inte vet var man ska ta vägen. Dessutom verkar den leva sitt eget liv. Det är en sådan där låt som verkar vara större än artisten som skrivit den - som om den kommit från himlen. Jag satt i chocktillstånd genom större delen av låten. När den klingade ut blev det de största applåderna på hela kvällen.
Sedan följde "Amarula tree". En svängig live-version av låten. Mot slutet av låten blev Pär Wiksten som galen och började hoppa upp och ner och for bakåt mot keyboardisten. Ett tag trodde jag han skulle ramma keyboardisten och utrustning för säkert 10 000-tals kronor. Men låten slogs av och det blev livliga applåder. Då började basisten eller trummisen, jag minns inte vem, pumpa takten igen, Pär Wiksten började lira på gitarren och plötsligt var låten igång igen. Jag blev förvånad och kunde inte låta bli att skratta. Vi fick lite extra "Amarula tree" och det svängde fantastiskt.
"Nu är det dags för vår sista låt" sa Amanda sedan. "Neeeej!" ropde bubliken. Amanda bad manskören komma fram med sin mörka röst. En dam på ca 70 framför mig tyckte det var lustigt och härmade Amanda med mörk röst: "Får jag be manskören komma fram". Om Amanda mot förmodan läser det här så hoppas jag att du inte blir ledsen. Vi älskar alla din röst, men det vet du förstås redan.
"Our last goodbye" var förstås sista låten. Enligt mig en av Amandas allra bästa låtar. Ett fantastiskt genomförande, men återigen blev publiken lite störig. Många ville ha fina bilder så det blev svårt att helt koncentrera sig på låten. När den var slut radade bandet upp sig vid scenkanten. Amanda stod lite framför de andra men Pär nöp tag i sjömansdräkten och drog henne bak i ledet. Amanda såg uppenbart förvånad ut och jag vet inte om det var inövat. Hon började skratta när hon märkte vad som hänt. Publiken skrattade gott åt det, liksom åt att bandet först bockade och sedan neg.
När Amanda med band försvann från scenen ställde sig alla upp och började klappa takten. När de kom ut på scenen igen blev det allmänt jubel förstås. Och den låt de började spela var "Someday", precis som i Kalmar. Amanda bad alla fortsätta stå upp och jag såg bara en som satte sig. Det är ett ovanligt grepp att ha en okänd låt som extranummer. Ofta brukar man spara en riktigt populär låt som extranummer. Att Amanda valt att lägga "Someday" som extranummer tyder på att hon måste tro på den låten. När jag nu äntligen fick höra "Someday" live med full orkester förstår jag varför. Den här låten är nog bättre än något annat Amanda skrivit, förutom "Greetings from space". Men den version Amanda med band gör av låten gör den överlägsen allt annat de har i programmet. Lekfullheten mellan Amanda och Pär är enastående. Både Amanda och Pär är fantastiska entertainers. Ett kul ögonblick var när Amanda räckte mikrofonen under en av Pärs "singing moments" och han avslutade med "Lets have another drink" följt av ett nästan gnäggande "Pleeease!" Publiken skrattade och Amanda också. Men när saxofonisten steg fram till scenkanten och drog igång ett fantastiskt solo, då insåg jag att det här bandet är bättre än vad någon hittills har fattat. Och när han avlöstes av trumpeten som solade och lattjade med Amanda, då var det bara att kapitulera fullständigt och inse att det är inte bara Amanda som är fantastisk och överlägset bäst - hennes band måste vara det bästa bandet i Sverige just nu. Givetvis blev det mastodontapplåder efter framförandet, något annat var inte att vänta.
Jag var väldigt nöjd med konserten även om den gärna hade fått vara lite längre. Jag kände mig lite tom i hjärtat när jag började gå mot utgången. Men när jag passerade grinden hade känslorna helt förbytts i uppsluppen glädje när jag insåg att jag kommer att få se henne många gånger till i år och ännu fler gånger i framtiden. Jag vandrade de fem kilometrarna hem till mig och visslade oavbrutet på en underbar låt som jag tror att de flesta ännu inte har hört. Men jag hoppas att alla kommer att få höra den snart, för det är en fantastisk låt. "Someday" heter den.
Halvljummen recension i GT
Idag recenserar Kai Martin Amandas spelning på Liseberg. Han skriver att Amanda har kvaliteter och bredd i sin musik. Han ger en del annat beröm men anser att Amanda har en del att jobba på.
Kai Martin recenserar Amanda
Kai Martin recenserar Amanda
Liseberg - bilder och videor
Nu börjar det komma upp bilder och videor från gårdagens spelning på Liseberg med Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen).
På Rockfoto.nu finns åtta fina bilder på Amanda i närbild:
Nya Amanda-bilder på Rockfoto.nu
På youtube finns redan flera filmer från Lisebergs-spelningen. Det här är vad jag hittat hittills, i den ordning låtarna spelades:
For the sun
For the sun (kortare bit men bättre ljud)
My raspberry man
Do you love me
Suspicious mind
Greetings from space
Amarula tree
På Rockfoto.nu finns åtta fina bilder på Amanda i närbild:
Nya Amanda-bilder på Rockfoto.nu
På youtube finns redan flera filmer från Lisebergs-spelningen. Det här är vad jag hittat hittills, i den ordning låtarna spelades:
For the sun
For the sun (kortare bit men bättre ljud)
My raspberry man
Do you love me
Suspicious mind
Greetings from space
Toppbetyg av Linnea Holmström
En av GP:s bloggare, Linnea Holmström, skriver riktigt bra om Amandas spelning. Dessutom har hon lagt upp flera bilder. Linnea verkar vara ett riktigt fan och skriver att hon inte begriper vad de recensenter talar om som skrivit illa om Amandas liveframträdanden.
Linnea Holmström om Amandas spelning på Liseberg
Linnea Holmström om Amandas spelning på Liseberg
tisdag 3 juni 2008
Bra recension i GP
Amanda Jenssen får tre fyrar och ganska bra recensioner i Göteborgs-Posten. Det Patrik Andersson är mest missnöjd med är att en del låtar inte är tillräckligt bra. Publiken verkade tycka annorlunda, men Isaksson har rätt i en sak - om några år kommer hon att ha ännu fler starka låtar att ta fram. Läs hela recensionen:
GP recenserar Amanda
GP recenserar Amanda
Fantastisk spelning - med jättepublik
Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) med band genomförde en fantastisk spelning på Liseberg idag. Jag skriver en mer utförlig redogörelse senare, troligtvis först imorgon, men lite kort:
Framför scenen finns ca 2500 säten, men det var mer eller mindre fullsatt 30 minuter innan spelningen. Det kom betydligt fler innan spelningen började som fick stå längre bak. Jag kunde inte ens se slutet på folkhavet så jag vet inte hur många som kom. Jag skulle tippa på ca 4000 eller mer.
Jag blev så tagen av konserten att jag glömde skriva upp låtarna, men det var samma låtar som de spelade i Kalmar, med extranummer och allt.
Publiken blev rätt vild vid flera tillfällen. När Amanda sa att hon skulle sjunga Numb och satte sig på scenkanten reste sig plötsligt folk överallt och rusade mot scenen med mobilkamerorna uppe. Ett tag kunde jag inte se någonting av scenen för alla som var framme och fotade och filmade. Lika fort som några gick och satte sig sprang nytt folk fram, mest tjejer i tonåren men även andra. Det blev nästan totalt kaos.
Jag hörde inga svajiga toner från Amanda. Tvärtom gjorde hon en fantastisk insats genom hela konserten och bandet likaså. Pär Wiksten var helvild emellanåt och studsade upp och ner som om han fått en elchock.
Starkaste låtar för kvällen var: Greetings from space, Suspicious minds och Someday. Kanske några till om jag får tänka efter en stund. Numb kunde jag inte uppfatta mycket av bitvis, det var alldeles för kaotiskt i publiken.
Alla som var där såg ut att tycka det var riktigt bra. Det var inte många som satt still. Som sagt, jag kommer med mer information, men många var ju där så förhoppningsvis kommer det fler recensioner och massor av bilder och inspelade videor.
Framför scenen finns ca 2500 säten, men det var mer eller mindre fullsatt 30 minuter innan spelningen. Det kom betydligt fler innan spelningen började som fick stå längre bak. Jag kunde inte ens se slutet på folkhavet så jag vet inte hur många som kom. Jag skulle tippa på ca 4000 eller mer.
Jag blev så tagen av konserten att jag glömde skriva upp låtarna, men det var samma låtar som de spelade i Kalmar, med extranummer och allt.
Publiken blev rätt vild vid flera tillfällen. När Amanda sa att hon skulle sjunga Numb och satte sig på scenkanten reste sig plötsligt folk överallt och rusade mot scenen med mobilkamerorna uppe. Ett tag kunde jag inte se någonting av scenen för alla som var framme och fotade och filmade. Lika fort som några gick och satte sig sprang nytt folk fram, mest tjejer i tonåren men även andra. Det blev nästan totalt kaos.
Jag hörde inga svajiga toner från Amanda. Tvärtom gjorde hon en fantastisk insats genom hela konserten och bandet likaså. Pär Wiksten var helvild emellanåt och studsade upp och ner som om han fått en elchock.
Starkaste låtar för kvällen var: Greetings from space, Suspicious minds och Someday. Kanske några till om jag får tänka efter en stund. Numb kunde jag inte uppfatta mycket av bitvis, det var alldeles för kaotiskt i publiken.
Alla som var där såg ut att tycka det var riktigt bra. Det var inte många som satt still. Som sagt, jag kommer med mer information, men många var ju där så förhoppningsvis kommer det fler recensioner och massor av bilder och inspelade videor.
Liseberg ikväll!
Ikväll kl 20 spelar Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) med band på Stora Scenen på Liseberg och jag kommer givetvis att vara där. En uttömmande rapport kommer troligtvis imorgon men jag ska försöka hinna med en snabb rapport ikväll med spelade låtar och så.
måndag 2 juni 2008
AJFA startar bildbibliotek
Nu startar AJFA upp ett bildbibliotek. Tanken är att få tillgång till bilder som inte är copyright-skyddade och som vi kan använda fritt.
Har du tagit bilder av Amanda Jenssen som du vill att AJFA kan få använda, ta då kontakt med oss. Bilder som ingår i vårt bildbibliotek kan givetvis även fortsättningsvis användas fritt av fotografen. Allt du förbinder dig till är att AJFA får använda bilderna. Varje gång en bild publiceras kommer fotografen att anges där det är möjligt. Du väljer själv om du vill att ditt användarnamn på forumen eller ditt riktiga namn ska anges. Att bilden ingår i AJFA:s bildbibliotek innebär även att AJFA har rätt att beskära bilden på önskvärt sätt vid publicering. I nuläget handlar det endast om publicering på AJFA-bloggen och eventuellt även AmazingAmanda om fotografen godkänner det.
Varje fotograf kommer att få en egen mapp i bildbiblioteket med de speciella förhållanden fotografen godkänt antecknade. Hur AJFA ska få rättigheter till dina bilder väljer du själv. Följande sätt är möjliga:
1. Du mailar de bilder du vill skänka till bildbiblioteket.
2. Du ger AJFA rätt att ladda ner alla bilder till bildbiblioteket som du laddar upp på nätet.
Om du är intresserad av att dina bilder ska ingå i vårt bildbibliotek så kan du skicka ett mail om hur du kan tänka dig ett samarbete. Som sagt så gäller det i nuläget endast publicering på den här bloggen och eventuellt på AmazingAmanda. Om andra möjligheter att publicera bilderna blir önskvärda i framtiden kommer samtliga fotografer att kontaktas. Endast de som svarar kommer att bli aktuella för eventuella utökade möjligheter att använda bilderna.
Bilder med överlappande text i form av namn, e-mailadress och dylikt, eller annat som täcker delar av bilden, är inte av intresse.
Eventuellt kommer alla bilder som publiceras ur biblioteket att förses med en speciell logotyp som ett äkthetsintyg på att vi fått rättigheten att använda bilden av fotografen.
Har du tagit bilder av Amanda Jenssen som du vill att AJFA kan få använda, ta då kontakt med oss. Bilder som ingår i vårt bildbibliotek kan givetvis även fortsättningsvis användas fritt av fotografen. Allt du förbinder dig till är att AJFA får använda bilderna. Varje gång en bild publiceras kommer fotografen att anges där det är möjligt. Du väljer själv om du vill att ditt användarnamn på forumen eller ditt riktiga namn ska anges. Att bilden ingår i AJFA:s bildbibliotek innebär även att AJFA har rätt att beskära bilden på önskvärt sätt vid publicering. I nuläget handlar det endast om publicering på AJFA-bloggen och eventuellt även AmazingAmanda om fotografen godkänner det.
Varje fotograf kommer att få en egen mapp i bildbiblioteket med de speciella förhållanden fotografen godkänt antecknade. Hur AJFA ska få rättigheter till dina bilder väljer du själv. Följande sätt är möjliga:
1. Du mailar de bilder du vill skänka till bildbiblioteket.
2. Du ger AJFA rätt att ladda ner alla bilder till bildbiblioteket som du laddar upp på nätet.
Om du är intresserad av att dina bilder ska ingå i vårt bildbibliotek så kan du skicka ett mail om hur du kan tänka dig ett samarbete. Som sagt så gäller det i nuläget endast publicering på den här bloggen och eventuellt på AmazingAmanda. Om andra möjligheter att publicera bilderna blir önskvärda i framtiden kommer samtliga fotografer att kontaktas. Endast de som svarar kommer att bli aktuella för eventuella utökade möjligheter att använda bilderna.
Bilder med överlappande text i form av namn, e-mailadress och dylikt, eller annat som täcker delar av bilden, är inte av intresse.
Eventuellt kommer alla bilder som publiceras ur biblioteket att förses med en speciell logotyp som ett äkthetsintyg på att vi fått rättigheten att använda bilden av fotografen.
Ny länk - AmandaLover
Vår vän och medlem i AJFA, AmandaLover, har idag startat en Amanda-blogg. Bloggen rivstartar med två fantastiska inlägg och förtjänar givetvis en länk här. Det första inlägget är en recension av "Killing my darlings", tagen från hennes andra blogg. Det andra inlägget är en recension av gårdagens spelning i Kalmar. Det lades in på bilddagboken igår kväll men nu finns det på denna nya Amanda-blogg med massor av fina bilder, även dem tagna av AmandaLover.
AmandaLovers nya Amanda-blogg går i svart och vitt och känns därför väldigt "amandish".
AmandaLovers nya Amanda-blogg går i svart och vitt och känns därför väldigt "amandish".
DYLM live - vilket lyft!
Nu börjar det komma ut videor på youtube från premiärspelningen med Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen). Bl.a. finns en video där hon sjunger "Do you love me". Vad som genast slog mig är att den är så mycket bättre live.
Studioinspelningen anser jag vara den sämsta på hennes CD. Resten av låtarna rankar jag från riktigt bra till helt genialiska. DYLM känns som att de kunde ha bytt ut mot en Amanda-låt till. Då hade "Killing my darlings" varit en klockren 5-poängare. Nu kan det tyckas märkligt att jag skriver så eftersom jag tidigare erkännt att jag lyssnat på DYLM över tusen gånger men det var innan jag hade hört resten av albumet.
På studioinspelningen spelar Vincent alla instrument och har gjort det mesta själv. Det känns inte som att han hanterar alla instrument lika bra. Som basist måste jag säga att basspelet är riktigt tråkigt. Allting låter stompigt genom hela låten och hålls på en enkel, ibland rent minimalistisk nivå. Ett visst sväng lyckades han få till och det är låtens speciella karaktär som gjorde den till en hit. Det hörs från början att inspelningen gjordes av den anledningen.
Men när Amanda och hennes band kör DYLM live känns det som en helt annan låt. Här märker man vad ett riktigt bra band kan göra med en halvtaskig låt. Plötsligt är det en jazzigt svängig låt med tungt basspel. Videon på youtube är av ganska dålig kvalité men det framgår hur mycket coolare låten är när Amanda och bandet gör den på sitt sätt. Det måste ha låtit helt fantastiskt live. En låt är aldrig bättre än bandet som spelar den och ett riktigt bra band kan göra en bra låt av i princip vad som helst. Amanda har ett riktigt bra band och jag hoppas att de kommer att spela ihop med Amanda väldigt länge. Det finns nog inget band i Sverige, inte ens i världen, som låter som det här bandet. Och tillsammans med Amandas fantastiska röst kan det bli precis hur bra som helst.
Do you love me - live i Kalmar 31 maj
Studioinspelningen anser jag vara den sämsta på hennes CD. Resten av låtarna rankar jag från riktigt bra till helt genialiska. DYLM känns som att de kunde ha bytt ut mot en Amanda-låt till. Då hade "Killing my darlings" varit en klockren 5-poängare. Nu kan det tyckas märkligt att jag skriver så eftersom jag tidigare erkännt att jag lyssnat på DYLM över tusen gånger men det var innan jag hade hört resten av albumet.
På studioinspelningen spelar Vincent alla instrument och har gjort det mesta själv. Det känns inte som att han hanterar alla instrument lika bra. Som basist måste jag säga att basspelet är riktigt tråkigt. Allting låter stompigt genom hela låten och hålls på en enkel, ibland rent minimalistisk nivå. Ett visst sväng lyckades han få till och det är låtens speciella karaktär som gjorde den till en hit. Det hörs från början att inspelningen gjordes av den anledningen.
Men när Amanda och hennes band kör DYLM live känns det som en helt annan låt. Här märker man vad ett riktigt bra band kan göra med en halvtaskig låt. Plötsligt är det en jazzigt svängig låt med tungt basspel. Videon på youtube är av ganska dålig kvalité men det framgår hur mycket coolare låten är när Amanda och bandet gör den på sitt sätt. Det måste ha låtit helt fantastiskt live. En låt är aldrig bättre än bandet som spelar den och ett riktigt bra band kan göra en bra låt av i princip vad som helst. Amanda har ett riktigt bra band och jag hoppas att de kommer att spela ihop med Amanda väldigt länge. Det finns nog inget band i Sverige, inte ens i världen, som låter som det här bandet. Och tillsammans med Amandas fantastiska röst kan det bli precis hur bra som helst.
Do you love me - live i Kalmar 31 maj
söndag 1 juni 2008
Och Gud sade: varde Amanda!
Här kommer ännu ett inlägg under avdelningen nördiga inlägg om Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen). Amandas musik är tidlös. Bered er på en liten resa 70 år bakåt i tiden, men samtidigt 70 år framåt i tiden. Tänk er följande text som ett referat till en propagandafilm från 30-talet. Jag har inte full koll på hur man pratade då och några ord i texten fanns inte på 30-talet, men det hoppas jag ni har överseende med.
(Tillägg: Egentligen skulle det ha varit en bild till det här. För er som köpt KMD så är det den svartvita bilden där hon går på en blomsteräng och studerar blommorna. Jag har mailat fotografen Severus Tenenbaum om hon skulle vilja maila bilden till mig men har inte fått svar. Så nu publicerar jag detta inlägg i sann Amanda-nörd-anda för att eventuellt muntra upp Amanda-fans som liksom jag blivit irriterade på att både Aftonbladet och Expressen skickade varsit miffo till Springbreak.)
BILD: Amanda strosar rofyllt omkring på en italiensk blomsteräng och ser ut att studera blommorna. Bilden är i svart-vitt och påminner i stilen om gamla tider.
REFERAT: I 30-talsstil, fast 70 år framåt i tiden.
Året är 2008. Amanda befinner sig på en resa till Italien för att ta bilder till sitt första album. I hemlandet har hennes första singel blivit en formidabel succé. Vad tänker Amanda på när hon vandrar över denna blomsteräng? Det får vi aldrig veta.
Inte kan hon ana vilken betydelse hennes musik ska ha för kommande generationer. Eller att fans över hela världen ska vallfärda till Lund långt efter hennes död för att komma nära den stjärna som betytt mest för musiken.
Amanda hade redan skrivit klassiker som ”Greetings from space” och ”Our last goodbye”. Men ingen hade ännu hört dem. 70 år senare tillhöra de våra musikaliska skatter och liksom hundratals andra sånger av Amanda höjas de till skyarna av hängivna fans som alltjämt växa i antal.
Amandas musik ska alltid bli ihågkommen och ska under århundraden räknas som den främsta musiken som alla vilja ta efter och inspireras av. Hennes långa och fantastiska karriär sakna motstycke i musikhistorien och ska komma att inspirera människor i flera generationer.
Men detta anade inte Amanda när hon vandrade över en italiensk blomsteräng en tidig vårdag i mars månad år 2008.
Amarula Tree går bra på listorna
Den här veckan klättrade "Amarula tree" för andra veckan i rad på Svensktoppen och ligger nu på en femteplats. Även på Digilistan klättrar singeln en placering till plats 12. Efter sju veckor på Digilistan börjar den återigen närma sig topp 10.
På Rix FM:s Sverige Topp 40 ligger "Amarula tree" kvar på en niondeplats den här veckan. Igår uppdaterades också Trackslistan. Där sjönk singeln tyvärr två placeringar och ligger nu på plats 8.
På Rix FM:s Sverige Topp 40 ligger "Amarula tree" kvar på en niondeplats den här veckan. Igår uppdaterades också Trackslistan. Där sjönk singeln tyvärr två placeringar och ligger nu på plats 8.
Per Magnusson - en omusikalisk pajas
Per Magnusson, som tidigare gjort sig känd för sina omusikaliska okunskaper, har skrivit en recension av den show Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) genomförde igår i Kalmar. Ska man gå efter alla andra recensioner och omdömen jag läst senaste dygnet kan man ju fråga sig om han var på rätt konsert eller bara dyngrak. Kanske råkade han raggla in på någon karaokebar. Det är säkert mer hans grej.
Per Magnusson är samme man som skrev en recension av "Killing my darlings" i Punkt SE som var både osaklig, värdelös och dåligt skriven, allt på samma gång. Det är inte konstigt att Punkt SE gick omkull när man tvingades använda sig av inkvoterade dyslektiker som skrev obegripligt nonsens för folk som ändå inte kunde läsa.
Men Per Magnusson fortsätter att sprida dynga i moderskeppet Aftonbladet. I dagens tokskriverier om Amanda Jenssen och Springbreak nämner han även det inledande Fantomen-bandet som vände sig till små barn. Han måste ha tyckt att de var väldigt bra eftersom han nämner dem två gånger. Det låg väl på hans nivå kan jag tänka mig.
Den som vill läsa eländet får surfa iväg till nyhetssidan amandaism.se. Jag vägrar länka till skiten.
Per Magnusson är samme man som skrev en recension av "Killing my darlings" i Punkt SE som var både osaklig, värdelös och dåligt skriven, allt på samma gång. Det är inte konstigt att Punkt SE gick omkull när man tvingades använda sig av inkvoterade dyslektiker som skrev obegripligt nonsens för folk som ändå inte kunde läsa.
Men Per Magnusson fortsätter att sprida dynga i moderskeppet Aftonbladet. I dagens tokskriverier om Amanda Jenssen och Springbreak nämner han även det inledande Fantomen-bandet som vände sig till små barn. Han måste ha tyckt att de var väldigt bra eftersom han nämner dem två gånger. Det låg väl på hans nivå kan jag tänka mig.
Den som vill läsa eländet får surfa iväg till nyhetssidan amandaism.se. Jag vägrar länka till skiten.
lördag 31 maj 2008
Amanda spelar gladjazz
En första liten recension av dagen lämnas av Emmy Svensson som tog de där coola fotografierna av Amanda under dagens show. Hon nämner ingenting om Amandas show men har retat upp sig på kommentatorn som tydligen var fullständigt amatörmässig. Hon nämner däremot att han presenterade Amanda som gladjazz. Nicke Borg i Backyard Babies presenterades som Nick Borgen (schlagersnubben som jag nästan lyckats förtränga). Osv osv.
Var fick han gladjazz ifrån?? Ok för att Amarula Tree är lite åt det hållet, men ändå. Lite kul var det, tyckte jag. Man kan ju inte begära att alla ska vara lika proffsiga som Amanda Jenssen :)
Emmy Svensson skriver om Springbreak
Var fick han gladjazz ifrån?? Ok för att Amarula Tree är lite åt det hållet, men ändå. Lite kul var det, tyckte jag. Man kan ju inte begära att alla ska vara lika proffsiga som Amanda Jenssen :)
Emmy Svensson skriver om Springbreak
Bilder från dagens spelning
Nu har det laddats upp tio riktigt bra bilder från Amandas premiärspelning på Rockfoto.nu.
Amandabilder från dagens show.
Amandabilder från dagens show.
Amandas premiär lovprisad i media
Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) har just genomfört sin premiärspelning på turnén och skribenten Lotta Nyberg på Oskarshamns-Tidningen tyckte om vad hon fick höra. Hon skriver bl.a. "Amanda Jenssen bevisar att hon har något att förmedla, hon bevisar att hon är mer än Idol, att hon har ett eget uttryck och att hon pallar trycket."
Dessutom skriver hon att Amanda framförde en rökarversion av "Suspicious minds".
OT om Amandas premiär
Dessutom skriver hon att Amanda framförde en rökarversion av "Suspicious minds".
OT om Amandas premiär
fredag 30 maj 2008
Första idioten har gått i fällan!
Det är alltid lika kul när man lyckas lura idioter att falla på eget grepp. När jag startade omröstningen om det finns ett behov av en Amanda-fanklubb gav jag tre alternativ - "ja", "nej" och "Amanda Jenssen?". Det tredje alternativet var givetvis till för Amanda-hatare som inte skulle kunna låta bli att sticka sin näsa i blöt.
Alternativet "nej" kan förstås användas av smartare Amanda-hatare men man kan inte utesluta att det faktiskt finns Amanda-fans som inte ser nyttan i en Amanda-fanklubb. Men röstar man på alternativet "Amanda Jenssen?" på en fansida för Amanda är man inte bara Amanda-hatare, man är dessutom ovanligt korkad. Men framförallt innebär det att jag nu vet att den här bloggen på allvar har nått utanför "innegänget" inom Amanda-kulturen.
Tack, ovanligt korkade Amanda-hatare! Nu vet jag att min blogg börjar nå ut till folk.
Alternativet "nej" kan förstås användas av smartare Amanda-hatare men man kan inte utesluta att det faktiskt finns Amanda-fans som inte ser nyttan i en Amanda-fanklubb. Men röstar man på alternativet "Amanda Jenssen?" på en fansida för Amanda är man inte bara Amanda-hatare, man är dessutom ovanligt korkad. Men framförallt innebär det att jag nu vet att den här bloggen på allvar har nått utanför "innegänget" inom Amanda-kulturen.
Tack, ovanligt korkade Amanda-hatare! Nu vet jag att min blogg börjar nå ut till folk.
Amandas första turné startar imorgon
I en artikel som publiceras i flera tidningar idag berättar Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) en hel del nyheter om turnén. Stämningen i bandet verkar vara på topp och samtliga musiker har enligt Amanda fått "retsamma men kärleksfulla smeknamn". Pär Wiksten kallas Pärlan. På Amandas bilddagbok har vi tidigare sett att trummisen Måns Block kallas för Musslan. En band-logga är också på gång.
Som väl många har misstänkt sista tiden så blir det en del överraskningar i turnéprogrammet. Det blir enligt Amanda "lite nyskrivet material", bl.a. en duett med Pär Wiksten. Den duetten är troligen låten "Someday" som redan kan höras på youtube. Förhoppningsvis får vi även höra "My raspberry man", nu med full orkester. Dessutom, om vi har tur, blir det en Elvis-cover som hon vet att vi gillar. "That's alright mama" eller "Suspicious minds"? Jag vågar inte ens gissa. De flesta vill nog höra vilken som helst av dem, eller helst båda. De nyskrivna låtarna och Elvis-covern tillhör inte själva showen utan är inplanerade som extranummer.
Bandet har tränat varje dag innan turnén. Låtarna har körts om och om igen så att Amanda inte ska glömma några texter - allt ska sitta i ryggmärgen. Men en sak går inte att planera, enligt Amanda:
"Mellansnacket. Uppe på scen överraskar jag mig själv varje gång med saker som jag kläcker ur mig. Bara att låta munnen prata och hoppas att det går vägen."
Jag tror inte att varken vi eller Amanda behöver oroa oss. Det mesta som Amandas mun kläcker ur sig är ganska underhållande. Och vi vill nog alla att Amanda bara ska vara sig själv. Hon är bäst när hon är oretuscherad och ocensurerad. Ett blåmärke på knät, en smutsig hand eller avskavd nagellack samtidigt som hon är uppklädd som en partydrottning eller en gammal filmstjärna - det är kontrasterna som gör Amanda. Och när hon riktigt går in i ett framträdande och armarna till synes helt okoordinerat börjar fara iväg i alla väderstreck, då är Amanda som bäst. Det känns äkta, unikt, medryckande och det är riktigt underhållande att se hennes enorma inlevelse. Men framför allt är det vackert att se så mycket känsla förmedlas av en människa. När all denna glädje och sorg, hopp och desperation sprutar ut ur denna unga kvinna, då är det svårt att förbli oberörd.
Som väl många har misstänkt sista tiden så blir det en del överraskningar i turnéprogrammet. Det blir enligt Amanda "lite nyskrivet material", bl.a. en duett med Pär Wiksten. Den duetten är troligen låten "Someday" som redan kan höras på youtube. Förhoppningsvis får vi även höra "My raspberry man", nu med full orkester. Dessutom, om vi har tur, blir det en Elvis-cover som hon vet att vi gillar. "That's alright mama" eller "Suspicious minds"? Jag vågar inte ens gissa. De flesta vill nog höra vilken som helst av dem, eller helst båda. De nyskrivna låtarna och Elvis-covern tillhör inte själva showen utan är inplanerade som extranummer.
Bandet har tränat varje dag innan turnén. Låtarna har körts om och om igen så att Amanda inte ska glömma några texter - allt ska sitta i ryggmärgen. Men en sak går inte att planera, enligt Amanda:
"Mellansnacket. Uppe på scen överraskar jag mig själv varje gång med saker som jag kläcker ur mig. Bara att låta munnen prata och hoppas att det går vägen."
Jag tror inte att varken vi eller Amanda behöver oroa oss. Det mesta som Amandas mun kläcker ur sig är ganska underhållande. Och vi vill nog alla att Amanda bara ska vara sig själv. Hon är bäst när hon är oretuscherad och ocensurerad. Ett blåmärke på knät, en smutsig hand eller avskavd nagellack samtidigt som hon är uppklädd som en partydrottning eller en gammal filmstjärna - det är kontrasterna som gör Amanda. Och när hon riktigt går in i ett framträdande och armarna till synes helt okoordinerat börjar fara iväg i alla väderstreck, då är Amanda som bäst. Det känns äkta, unikt, medryckande och det är riktigt underhållande att se hennes enorma inlevelse. Men framför allt är det vackert att se så mycket känsla förmedlas av en människa. När all denna glädje och sorg, hopp och desperation sprutar ut ur denna unga kvinna, då är det svårt att förbli oberörd.
torsdag 29 maj 2008
In Memoriam: Jeff Buckley
Idag för elva år sedan, den 29 maj 1997, dog Jeff Buckley, endast 30 år gammal.Jeff Buckley föddes i Californien 1966 och förutspåddes en lysande framtid som sångare. Han hade en unik röst som inte ansågs kunna jämföras med någon annan. Tyvärr hann Jeff Buckley bara ge ut två skivor. EP:n "Live at Sin-é" med 4 låtar kom 1993. 1994 kom hans första och enda fullängds-CD, "Grace".
Under inspelningen av hans andra CD omkom Jeff Buckley under en simtur. Obduktionen visade att varken droger eller alkohol var inblandade.
En av Jeff Buckleys starkaste inspelningar anses vara Leonard Cohens "Hallelujah". Ganska exakt 10 år senare gjorde Amanda Jenssen sin tolkning av Jeff Buckleys version. Amandas tolkning räknas av många fans fortfarande som hennes starkaste framträdande.
Amanda har senare i radio önskat Buckleys version av "Lilac wine". Därför ser jag det som en passande hyllning att länka till de två låtarna med Jeff Buckley.
Det känns märkligt att läsa kommentarerna på youtube. En del tycker han var helt fantastisk. Andra tycker han sjöng falskt och har aldrig hört något värre. Det är inte utan att man känner igen det. Men precis som Amanda Jenssen så var Jeff Buckley inte bara en artist, han var en konstnär som verkligen kunde förmedla känslor genom musiken. Och det är inte alla som kan uppskatta sann konst.
Jeff Buckley - Hallelujah (live i Japan)
Jeff Buckley - Lilac wine
KMD kvar som 4 på Albumlistan
"Killing my darlings" ligger kvar på en fjärdeplats på albumlistan den här veckan. För "Amarula tree" går det lite sämre på singellistan där den senaste veckan sjunkit tre placeringar till plats nummer 17.
onsdag 28 maj 2008
Viktigt för Amanda att vara sig själv
Jag ifrågasatte för tre dagar sedan om SonyBMG tar Amandas fans på allvar. Jag vet inte vem som är ansvarig för uppdateringen av Amandas officiella hemsida men anser att det ytterst ligger på SonyBMG:s ansvar att informera om signeringar och andra happenings som direkt involverar alla de fans Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) har.
Nu har hemsidan blivit uppdaterad och det gäller även listan över de spelningar Amanda ska göra i sommar. Men en spelning saknas, den hon ska genomföra i Malmö på nationaldagen. Då kan man ju undra om spelningen är inställd men det verkar bara vara en miss. Senast idag rapporterar newsdesk att Amanda avslutar nationaldagsfirandet på Stora scenen kl 17.00. Extra kul är det att Amanda inte omnämns som ”Amanda Jenssen från Idol” utan bara som ”skivaktuella Amanda Jenssen”. Hela programmet för nationaldagsfirandet kan ni läsa HÄR!
Även om jag som sagt kritiserat behandlingen av Amandas fans så verkar SonyBMG ta Amanda och hennes musik på allvar. Det är nog trots allt det allra viktigaste. Amanda nämnde nyligen i Värnpliktsnytt att hon inte har lust att ställa upp i sing-a-long-program och att hon bett SonyBMG att inte passa vidare sådana förfrågningar. Nyligen dök det upp i en annons i Aftonbladet att Amanda ska sjunga på en julshow i Stockholm tillsammans med diverse artister varav flera genom åren visat att de i princip gör vad som helst för att synas i TV. Självklart var Amandas efternamn felstavat, vad kan man annars förvänta sig i sådana sammanhang?
Tydligen var det hela felaktigt och via den officiella sidan dementerades alltihop kraftigt strax efteråt. Troligen är det SonyBMG som tryckt på och det ska de i så fall ha en eloge för. Tyvärr finns inget att läsa om man klickar på ”read more”, ännu en miss i uppdateringen. Men i det man kan läsa står det att den här typen av arrangemang är ett sammanhang där Amanda inte hör hemma.
Det är tufft och modigt att gå ut med ett så bestämt uttalande och förhoppningsvis fixas felet till så vi kan läsa hela uttalandet.
Det är illa nog att Amanda ska vara ”förband” till Magnus Uggla i Stockholm, men jag måste medge att det nästan vore värt hela resan upp till Stockholm bara för att se Magnus Ugglas förvånade min när han kommer ut på scen efter att ”förbandet” värmt upp publiken åt honom, bara för att upptäcka att 90% av publiken har gått. Ännu bättre skulle det bli om någon gav honom en M.A.C.-tröja i present. Givetvis i storleken small.
Det hade jag nästan sålt min högra arm för att få uppleva. Men bara nästan.
tisdag 27 maj 2008
Amanda – mycket mer än musiken
Det är så mycket mer än musiken som gör Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) till den intressanta varelse hon är. Hennes sätt att klä sig och hennes kvicka, roliga och ibland fräcka kommentarer fascinerar många av oss fans. Hennes egenhet att uppträda barfota är också udda. Det känns som hon en gång sa ”naket och äkta”. Hon är inte först med det men det känns typiskt Amanda.
Men sedan är det de där märkliga sakerna som man inte riktigt förstår. Är de ett utslag av Amandas humor eller är det bara tillfälligheter? Som den här bilden t.ex. Det är en helt fantastisk bild. Till stilen påminner den enormt mycket om de bilder på filmstjärnor man kunde samla på på 50-talet. Amanda är förstås otroligt vacker på bilden. Det är fart i bilden, vinden fladdrar i hennes hår och hennes blick har just fått syn på något. Solljuset återspeglas behagligt i hennes hår och i sjömanskostymen. Det är en nästan överjordiskt vacker bild som utstrålar lugn och harmoni, men även fart och nyfikenhet. Den är så att säga både stillsam och rörlig på samma gång. En helt perfekt bild. Om det inte vore för...
...handen. Och det är just detta som gör bilden mer än perfekt. Den är genialisk. Amanda är porträtterad som en änglalik varelse i vit skrud som till och med solen verkar älska – men hennes händer är smutsiga! Första gången jag upptäckte det kunde jag inte sluta skratta. Jag är visserligen lättroad men det är faktiskt ganska lustigt. Man kan se så otroligt mycket symbolik i det att man inte vet var man ska börja.
Och jag undrar fortfarande – fanns det en tanke bakom eller råkade det bara bli så? Troligen det sista. Amanda verkar inte bry sig om lite blåmärken och smutsiga händer, trots att hon är uppklädd och sminkad för en fotosession för hennes debutalbum.
Så dagens fråga är – Hur cool kan man bli? Svar: Inte coolare än Amanda.
Bild: Severus Tenenbaum
måndag 26 maj 2008
Ny länk - M.A.C.-loggan
För att underlätta för alla Amanda Jenssen-fans som vill trycka upp M.A.C.-tröjor har jag lagt till en länk där man kan ladda ner loggan i alla format som finns.
Tyvärr är det en temporär uppladdningslänk. Om någon vet någonstans där man kan ladda upp den här typen av saker permanent, maila mig gärna i så fall så att jag kan meddela johnnybg.
Tyvärr är det en temporär uppladdningslänk. Om någon vet någonstans där man kan ladda upp den här typen av saker permanent, maila mig gärna i så fall så att jag kan meddela johnnybg.
Växande intresse för AJFA
Intresset för AJFA verkar nu långsamt sprida sig utanför ”inne-gänget”, dvs vi som nästan dagligen i månader diskuterat Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) på AlltOmTV och amandajenssen.com. Därför har jag lagt till lite information längst upp om hur det ser ut med AJFA i nuläget.
Till alla nya besökare, och även gamla, vill jag tala om att i begreppet ”inne-gänget” lägger jag inga som helst värderingar mer än att vi förmodligen mer än de flesta andra vet vad som händer runt vår otroligt begåvade idol Amanda Jenssen.
Alla är lika välkomna, nya som gamla fans. Vi delar gärna med oss av allt vi vet. I nuläget består AJFA av ett fåtal medlemmar och den här bloggen som endast uppdateras av mig, Gautigoth. Än så länge bedrivs ingen annan verksamhet inom AJFA men det var bara en vecka sedan jag lanserade klubben.
Det är roligt att se att åldersgränsen än så länge är så spridd inom klubben och ingen åldersgrupp verkar vara överrepresenterad. Vi har medlemmar från ca 13 till 50+. Dessutom är det ganska jämnt fördelat mellan könen.
Även om AJFA är en helt ny klubb som bara ligger i startgroparna så är fankulturen runt Amanda Jenssen i högsta grad levande och kreativ. Bl.a. har ett tryck tagits fram, ”Morbus Amandophilus Chronicum – Jenssenfeber”, som kan strykas på tröjor. Många fans bär redan sådana tröjor på Amanda-konserter. Även Amanda själv är numer en stolt ägare av en sådan tröja.
Är du ny här och vill se vad vi är för filurer så rekommenderar jag ett besök till de två forum jag nämnde tidigare och som jag länkar till här på bloggen. Amandatråden på AlltOmTV är en lååång tråd som funnits sedan Idol-tiden. De flesta som skriver där är medlemmar i AJFA. På amandajenssen.com finns ett annat forum under ”Community”, också det värt ett besök.
söndag 25 maj 2008
Ny länk – Emilie of Oskarshamn
Jag har länge tyckt att Emilie skriver bra och jag skrev det i en kommentar på hennes blogg för vad som nu känns som en evighet sedan. Mycket har hänt i Amanda-världen sedan dess. Men andra har kommenterat samma sak i hennes blogg.
Emilies blogg är inte en blogg om Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) men hon är ett stort fan, äger en M.A.C.-tröja och skriver mycket om Amanda. Dessutom kommenterar hon ofta på Roger Krooks blogg och är en flitig skribent i Amanda-tråden på AlltOmTV plus att hon redan är medlem i AJFA. Men framför allt har Jan Gradvall i Dagens Industri utnämnt hennes blogg till sin favoritblogg.
Emilie har också en mycket väl utvecklad musiksmak. Några artister som man inte ens förväntar sig att en tonårstjej ska känna till har fått goda omnämnanden på Emilies blogg. Bl.a. har hon skrivit positivt om Tom Waits. Hon verkar kort och gott vara en intelligent tjej.
Så jag anser att Emilie helt klart förtjänar en länk från Amandas fan-blogg. Det är ett nöje att besöka hennes blogg även när hon skriver om annat än Amanda.
Lite uppdateringar om forumet
Jag jobbar vidare med forumet. Jag har än så länge jobbat mest med det grafiska, men det verkar inte vara mycket man kan ändra rent grafiskt. Vad man kan göra är att ladda upp en massa ”skins”, alltså färdiga format.
Jag kan hålla med om att den förra varianten jag presenterade var väl dyster. Samma skin finns i fler färgscheman. Jag har just nu valt ett som byter ut rött mot guldgult. Det lyser upp mer och allt Amanda rör vid verkar ju förvandlas till guld så det känns ganska amandish trots allt.
Nu har jag också lärt mig att ladda upp en riktigt stor logotyp. Så jag la ner några timmar på att göra en ny logotyp. Den går mest i rött som ni ser.
Tar SonyBMG fansen på allvar?
Det verkar som om Amanda Jenssen (aka Amanda Jensen) fortfarande reser runt och signerar album, men inte en enda signering har offentliggjorts från SonyBMG eller den officiella hemsidan sedan 11/5. Efter det datumet har Amanda varit på ett flertal ställen men det är mycket pga tur eller ihärdigt detektivarbete som det blir känt för fansen.
Att Amanda skulle komma till Partille 17/5 fick vi veta via amandaism.se. Att Amanda även var i Uddevalla senare samma dag verkar alla ha missat. Jag hittade själv uppgiften, men flera dagar för sent. Om andra signeringar har vi bara hört rykten eller kanske inget alls.
Igår meddelade AmandaLover, en enligt mig pålitlig källa, att Amanda hade varit i Örebro. Hon fick veta det av en kompis 15 minuter innan och hann tydligen dit lagom för att se ryggtavlan på Amanda som just var påväg därifrån.
Jag inser att det är mycket nu runt Amanda, men är dessa signeringar till för fansen eller är de till för kommersen? Att Amanda gör det för fansen tvivlar ingen på. Att SonyBMG är proffsiga i lanseringen av hennes album tycker nog också många, så därför är det förvånande att de låter Amanda fara omkring i Sverige och signera CD-skivor och uppträda utan att det offentliggörs på hemsidan eller i media.
Är det Amandas väl de värnar om? I Allum i Partille 17/5 var det minst 75-100 personer som hade kommit enbart för att lyssna på och förhoppningsvis få träffa Amanda, utan någon som helst marknadsföring. Är SonyBMG rädda att det ska komma för många fans om signeringarna offentliggörs innan? Är det i så fall inte bättre att dra ner på antalet signeringar?
Det är klart att det ger mer inkomster om det blir fler antal signeringar. Jag förmodar att butikerna betalar bra för att få dit en storsäljande stjärna. Håller man nere antalet fans vid varje signering så hinner man med fler. Nackdelen blir att även många av hennes mest hängivna fans helt missar att Amanda varit i närheten av deras stad.
Om SonyBMG beter sig så här för att maximera pengainflödet så är det sorgligt. Om det sker av rent slarv är det inte mycket bättre. Amanda bjuder alltid på sig själv var hon än dyker upp och hon är en fantastisk artist. Hon förtjänar att hennes skivbolag tar fansen på allvar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
